Tränar:Ninja växer. Från den lilla lurvbollen till pälsalligator till knasvovven, ja 6 månader har gått.
Han var väldigt liten och pluttig när vi träffades första gången när han var sex veckor.
(1 månad)
Och han blev stööörre….
(3 månader)
Och stöööörre…
(6 månader)
Dessutom är han nytrimmad dagen till ära.
Japp, lilla (ehh, typ… 12 kg + och kan snart inte gå under vardagsrumsbordet) pälsalligatorn snappade vissa saker snabbare än andra. High five till exempel. Och vacker tass.
Det roliga är att han snappade det som en koreografi. Nu när han verkligen vill ha något blir det Sitt-Vackertass-Highfive(typ)-Ligg i ett enda moment. Note to self, gör inte rörelserna i samma ordning nästa gång.
Nu övar vi chilla och rulla runt. Och Vänta vilket verkar vara ett hysteriskt svårt kommando, speciellt när jag går ifrån honom. Ett annat kommando som börjar sitta är Släpp, men vi är inte riktigt där än
Vi var hos Lena på Havslängtans kennel igår för en klippkurs.
Jag har provat att raka nosen på Ninja tidigare, och man kan väl säga som så att jag vann brottningsmatchen, även om det kanske inte blev så himla mycket rakat… Därför så var det intressant att se en van person göra jobbet, och Ninjan gillade det inte. På nosen och hakan alltså. Tassarna, rumpan och svansen gick alldeles utmärkt!
Slutresultatet blev en kaxig valp som ser ut som en tvättäkta Portis:
Klantigt nog så tog jag ingen officiell före bild, men här är en från kvällen innan:
Dessutom så fick han för första gången träffa en flock med hundar. Välkomnandet var ganska överväldigande för honom (fem vuxna portisar som skällde och nosade och hälsade) men han blev aldrig rädd och när han fick lite mer utrymme så var han direkt framme med viftande svans och ville hälsa och leka.
Gick en skön skogspromenad med Tim och Ninja idag. Förutom kantarellstråk hittade vi bambu.
Ninja ville inte riktigt vara stilla så länge som behövdes för att han skulle fastna på mobilkamerans lins, men bambun var stilla. Märkligt att se bambu växa i en Svensk skog…
Tim tyckte gräset såg suddigt ut, och det kändes så med. En stam, och sedan en fluffig, suddig gräsboll någon decimeter över marken. Jag tycker de ser häftiga ut. Lite obehagliga, men definitivt häftiga.
Igår när jag och @partypinglanse var på svampjakt så började jag träna Ninja på att söka kantareller. Han var väl “sådär” intresserad, men lyssnade i alla fall. Idag så tvärnitade han när vi gick över ett kantarellstråk. Det verkar som att han förstått innebörden av “kantarell, sök kantarell” i alla fall.
En annan sak som han gillar är hallon. Går det för långsamt när man plockar hallonen så tar han ett stort skutt rakt in i hallonbusken och “plockar” själv. Att söka hallon fungerar faktiskt. Han hittar dem (på ca 10m radie) efter kommando. Klart kul!
Trimmade nosen på Ninja igår. Efter det bestämde vi oss för att bada honom, vilket går ganska lugnt. Efter badet så är det dags för Mr Spatt att kliv in på scenen.
Bad betyder tydligen att valpen skall springa omkring som en galning, i full fart överallt.
Jag tog ut han på altanen för lite större springytor, men inte ens en äng hade varit stor nog tror jag
Testade appen Walkies till Android under promenaden:
http://www.walkies-online.com/map.jsp?id=0dfe502f-3cef-419d-bcd1-4852de666f42
Appen fungerar bra, men webbgränssnittet saknar en hel del dessvärre.
Vilken gps/tracker app till Android fungerar bäst?
När vi kom hem hade Ninjan nästan lyckats få bort alla spår av badet. Springande, nosande, grävande sätter sina spår. Speciellt på de vita soffkuddarna, men de går ju att tvätta…
Det gick fort att bli “hundmänniska”, eller ja… Kanske inte. Men något som verkligen går fort är Ninjas tillväxt.
Så här såg han ut när vi träffade honom på riktigt första gången
Nu är han lite större, 13 veckor och otroligt mycket valp.
Förresten, det som knakade var ett grisöra som han tuggade på…
Ninja kommer faktiskt när man ropar. Typ varje gång 
Ninja letar skatter på Ornö
Lite professor över det hela, eller hur? Så där ser man förresten ut runt gapet när man mumsat märgben.
Lekte lite med TiltShift. Kanske inte väldens bästa bild att göra det på, men jag gillar hans uttryck.
Smart är han också. Förutom att han “levlat” i attackfärdighet (hoppattack och landa med tänderna före är det senaste när vi busar) så visade han nya genialiteter häromdagen.
Han forcerade helt enkelt grinden på altanen, smet ut på gräsmattan utanför och kissade. Sånt måste man ju bara gilla.
Grinden på baksidan är numera version 2.0, så pälsalligatorn får lite mer att kämpa med.
Allt för ofta kan man läsa om hundattacker där en hund attackerat en familjemedlem, eller en hund, eller en annan människa.
Det är obehagligt. Det är sorgligt. Och det är en katastrof för alla inblandade.
Men vad beror det här på då? Är vissa hundar förvridna bestar, och vissa raser så genuint ondskefulla att de per automatik biter barn i ansiktet?
Skall jag vara ärlig så vet jag inte. Jag har inte empirisk erfarenhet och jag har inte tillgång till verktyg så jag kan söka i forskningsrapportet och statistik.
Min erfarenhet av hundar är att de är djur. Att deras instinkt är djupt rotad och att mina egna erfarenheter inte varit så lysande. Fast nästan jämt har det berott på ägaren. Ägaren har inte haft koll. Och att ägaren inte haft koll beror nästan alltid på bristande kunskap eller bristande respekt.
Vem har inte hört “han vill bara leka!” eller “hon älskar barn, låt henne hälsa!” Seriöst, nästa gång jag hör det samtidigt som jag ser hunden som gör agressiva utfall mot mig så är risken stor att jag “leker” upp ägaren i närmsta gran!
Då jag cyklar väldigt många mil varje år (och de flesta i skogen) så träffar jag på en hel del hundar. Vissa lösa, vissa på flexikoppel, vissa som lyder sin ägare och andra som är lika lätta att kontrollera som vinden.
Jag har blivit attackerad av hundar otaliga gånger. Jag har Inte blivit biten, men att ha en hund som gång på gång kastar sig mot en, mitt ute i skogen på en stig, utan ägare i sikte är inte särskilt kul. Man blir snabbt snabb på att hoppa av cykeln och hålla den mellan sig och djuret. Och duktig på att med andra handen ta vattenflaskan och försöka distrahera hunden med ett vattensprut.
Men beror det här verkligen på hunden? Eller rasen? Jag tror verkligen inte det. Jag har träffat pitbulls, rottweilers och amstaffs om är snälla och loja som en norrman på valium. Jag har träffat Jack Russels och dvärgcollies som varit helt rabiata och där indianerna definitivt inte varit i kanoten.
Beror det på ägaren? Definitivt i mitt tycke. Föräldrar utan koll, utan vilja och utan tid, då vet man på förhand att chansen för ungdomsbrottslighet, skolk och i slutändan arbetslöshet är extremt hög. Samma sak med hundägare!
Vart vill jag komma med det här då? Jo att visa stöd för Fredrik Steens initiativ om att påbörja något. Jag vet inte om Fredrik är rätt eller fel person att ta upp en sådan sak, men jag gillar hans stil. Det finns ett problem, han tar tag i det och försöker i alla fall.
Här är förresten en jättesnäll “kamphund”, Smilla, vars husse är tatuerad och mycket bättre än jag på kampsport. Och Smillas matte har definitivt bättre kondis än mig, och är troligen starkare med 
Men trots deras engagemang i annat så är deras hund ingen ondskefull best. Vad beror det på?
Kryddar inlägget med en bild på pälsalligatorn Ninja.
Lite andra länkar om hundincidenter:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hund-till-attack-i-farhage
http://www.svd.se/nyheter/stockholm/hundattack-pa-ekero_6156289.svd
http://www.expressen.se/nyheter/1.2292520/martha-stewart-fick-sys-efter-hundattack
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12500985.ab