Tänk på det, att leva här och nu är viktigare än att längta till nästa semester. Gläds åt dina framgångar, även om små, snarare än att grämas över det du misslyckades med!

Har du funderat på vad som skall hända med Facebook, twitter, google+, dina bloggar och alla andra siter du besöker när du dör? Du kanske skulle diskutera det med dina nära och kära innan du ligger där på kyrkogården, ersatt…

Läser på HD.se att två reklamkampanjer har slagit rekord, i antalet anmälningar till reklamombudsmannen (RO)

Gissa vilka det är?

“Otrohetssiten” Viktoria Milan är den ena, och deras kampanj har väl få glömt. Diskussionerna gick heta på både twitter och facebook. Medelsvensson förfasade sig över fräckheten att ett företag bejakade att man skulle vara otrogen.

Den andra var klädkedjan Jack & Jones som sålde herrkläder med lättklädda kvinnor. Det är tydligen ok med lättklädda kvinnor i parfymreklam, kvinnor som i lusta vrider sig och stönar och gnuggar läpparna mot ett fallosformat rött objekt (dvs läppstift, clam shine eller vad sjutton det kallas) eller liknande när produkter skall säljas till kvinnor. Men när man använder mer eller mindre nakna kvinnokroppar för att sälja kläder till män, då rasar svenssons igen. Ve dig, som med synden som lockelse skall kräma på oskyldiga män produkter de inte behöver.

De stackars satarna kan ju inte skydda sig, och detta gäller bägge kampanjerna. Det förstår ju vem som helst att så fort någon sjunger lockrop i reklam så försvinner det personliga ansvaret. Alla moraliska, etiska och personliga övertygelser tvättas bort som pollen i ett sommarregn. Kvar står den herren som inte klara av att säga nej, utan han shoppar loss på Jack & Jones tilsl han får vara med i Lyxfällan.

Och de som får syfilis, hemorojder och gonorre kan inte skylla på att den var aldrig inne. Är man så sopig att man vill ha en affär utanför sitt förhållande, och hemlighålla det för sin partner, då kommer man vara otrogen, oavsett om en webbsite kör reklam för det eller inte.

Skärpning, personligt ansvar kallas det. Tack o lov friade RO Victoria Milans kampanj, och jag hoppas verkligen att de friar Jack & Jones med. Personerna som anmäler kampanjer som dessa, gör vad alla andra gör istället. Skit i att använda deras produkter. Utnyttja din konsumentmakt och ge dem inte en krona om du nu stör dig på dem. Och vill du vara extra duktig skriver du ett sakligt brev med bra argument där du förklarar varför du inte uppskattar deras reklam (eller annat med deras företag) och SKICKAR TILL FÖRETAGET! Så svårt är det inte att ta ansvar.

Sluta upp med lappar som “vän av ordning” undertecknat, och påståenden som att “din morsa jobbar inte här”. Ta ansvar och se till att skapa förändring istället för att knyta näven i byxfickan och muttra bakom ryggen på folk.

Bilden i början av inlägget orsakade massiva protester på 70talet.

Trimmade nosen på Ninja igår. Efter det bestämde vi oss för att bada honom, vilket går ganska lugnt. Efter badet så är det dags för Mr Spatt att kliv in på scenen.
Bad betyder tydligen att valpen skall springa omkring som en galning, i full fart överallt.

Jag tog ut han på altanen för lite större springytor, men inte ens en äng hade varit stor nog tror jag

Han hade så mycket spring i tassarna så vi tog en liten promenad med han, i skogen.

Testade appen Walkies till Android under promenaden:

http://www.walkies-online.com/map.jsp?id=0dfe502f-3cef-419d-bcd1-4852de666f42

Appen fungerar bra, men webbgränssnittet saknar en hel del dessvärre.
Vilken gps/tracker app till Android fungerar bäst?

När vi kom hem hade Ninjan nästan lyckats få bort alla spår av badet. Springande, nosande, grävande sätter sina spår. Speciellt på de vita soffkuddarna, men de går ju att tvätta…

Forskare vid Hospital Clinic de Barcelona lät försökspersoner dricka kaffe med och utan sötsak till. Andra fick antingen kaffe eller sötsak.

Det visade sig att kombinationen koffein och glukos hade den mest fördelaktiga effekten på hjärnverksamheten.
De som åt en godsak till kaffet fick såväl bättre verbalt minne, som förbättrad reaktions- och inlärningsförmåga

http://fitnessguru.se/zuzibuz/24551-nu-aer-det-bevisat

Nu har jag hittat den. Den enda boken man behöver som blivande/nybliven hundägare!

Monica Hillman har med sin bok Första Valpboken – forma din valp med enkla metoder redan från 8 veckors ålder (klicka på bokförsäljning) lyckats med det som så många andra misslyckats med. Nämligen att samla kunskap och erfarenhet och förpacka det på ett enkelt, lättläst och roligt sätt.

Första Valpboken har ingen sidnumrering, men jag tror att det är ca 40 sidor. På varje sida står det bra saker. Det är extremt tydliga bilder. Det är glädje och det är lättlärda tekniker som jag tycker man kan använda utan att tveka (dvs inga bestraffningar, men ändå tydligt med gränser).

Att boken är så lättläst och så grundläggande gör att alla i familjen kan läsa den. @partypinglanse läser den tillsammans med LillFisen, så de läser varannan sida var. Men alla i familjen borde läsa den, oavsett ålder och oavsett utbildning.

Lite kul är det att det här var den första boken som @partypinglanse faktiskt valde, och sa “den här vill jag ha”.

Boken kostar 169 kr inklusive frakt, och det är den definitivt värd.

Med boken får man också en DVD som innehåller 12 träningsfilmer. En bild säger ju mer än 1000 ord, och en film innehåller massor med information. Det är faktiskt riktigt smart av Monica att inkludera filmerna, för man får ytterligare ideer av att se hur hon agerar med valpen och hur valpen reagerar på henne.

Filmerna är beskrivna med en disclaimer i boken:

Filmerna är mer spontana än redigerade. Det är en amatörfilm, använd dem som ett komplement till boken och njut av den glädje som de vill förmedla

Det kanske man kan hålla med om , men informationsvärdet av filmerna är så bra att jag är verkligen glad att man får med dem.

Teknikerna i boken är grundläggande och fungerar även på äldre hundar, fast där kanske de redan lärt sig andra saker som behöver avläras med, tänk på det.

Gör det enkelt för dig om du skall skaffa hund eller har en valp. Köp den här boken!

Kolla även in Monicas site Hunden i Vardan. Där finns massor med bra tips och läsning

 

Inkallning är problematiskt, för det behövs oftast (i ditt tycke) när din hund vill göra något helt annat.
Därför blir det svårt, för de flesta har inte satt grundvärderingarna med att hunden skall lystra och att du som förare skall ses av hunden om någon som (nästan) jämt är rolig, intressant, påhityig och ledande.

I Inkallning är så mycket mera går Memea Mohlin igenom hur du gör dels för att få grunderna i hund/människa relationen solida men också hur man gör när problem uppstår.

En ögonöppnare, för mig, var några av illustrationerna när det gäller korrigering. Man ser tydligt att hunden inte tagit till sig budskapet med vem det är som bestämmer.

Memea är väldigt beskrivande i flocktänket, med hierarkin och att människan inte skall bete sig som lågrankad flockmedlem.
Hon inleder dessutom väldigt snabbt med att man skall straffa hunden när den gör fel och/eller inte lystrar. Snabbt och överraskande nyp i skinnet eller grabba tag i nackskinnet förekommer flitigt. Att välta omkull hunden och att hålla fast den på rygg tills dess att den slutar streta emot förekommer också.

Det är fjärde upplagan från 2004 jag läst. Jag vet inte om Memea håller fast vid dessa metoder fortfarande, men hon säger emot sig själv senare i boken då hon tar upp tänket kring träning/bestraffning. Träning skall vara positiv, börja enkelt, bli successivt svårare och vara motivande för hunden (tänk belöning). Om du själv övar in något, hur motiverad blir du att fortsätta om du blir bestraffad med smärta/obehag för att du missade något?

Början av boken tyckte jag var väldigt problemtung och innehöll mest öppna frågor och resonemang utan svar. På slutet kom det flera intressanta övningar och tekniker tillsammans med resonemang king hur man når resultat.
Men i flera fall tyckte jag avlutningen saknas, där Memea pratar om att kräva hundens uppmärksamhet (hur gör man det?) och att föreslå övningar där hon skriver redan i texten att man kommer misslyckas.
Hur demoraliserande är inte det för hunden, och frustrerande för föraren?

På det stora hela är det en okej bok, men det finns bättre (som Kontaktkontraktet och Skjut inte hunden) böcker att lägga pengarna på.

Layotmässigt är det en bra bok, med hög läsbarhet, utrymme i marginalen att antecka, bra illustrationer och lagom med hundbilder. Vissa hundbilder kändes som att de var från 60-talet, och ingenstans står det något om hundras eller situation.

Slutsats: helt okej, men inte jättebra. Upplagan kändes något gammaldags och hängde inte ihop rent logiskt. Memeas hundkunskap lyser inte igenom, men uppenbarligen finns det erfarenhet.

Intressant koncept. Flipboard och liknande gör ju flöden till trevlig läsning, men Blurb.com gör om din blogg till en bok. [cid:image001.png@01CC1BB3.001DCA30]

Nu har jag inte sett slutresultatet, men lite lockande är det. Tänk att ge någon deras egen blogg i bokform? Eller styra Blurb.com till en av mottagarens favoritbloggar och ge bort den i bokform… Kanske en affärsidé för receptsiter, infositer och liknande. Ge ut din site i pappersform…

Heter det bloggbok eller bokblogg? Eller bokbloggbok? Fast det är nog en bok av en blogg om böcker.

Towelday idag. Förstår du inte varför? Läs då mer om Towelday här. Den korta förklaringen är att Towelday instiftades som ett sätt att hedra författaren Douglas Adams (som skrev Liftarens guide till galaxen).

Det hela går ut på att man under hela dagen skall bära med sig en handduk.

Varför då en handduk undrar du?

A towel, it says, is about the most massively useful thing an interstellar hitchhiker can have. Partly it has great practical value — you can wrap it around you for warmth as you bound across the cold moons of Jaglan Beta; you can lie on it on the brilliant marble sanded beaches of Santraginus V, inhaling the heady sea vapours; you can sleep under it beneath the stars which shine so redly on the desert world of Kakrafoon; use it to sail a mini raft down the slow heavy river Moth; wet it for use in hand-tohand-combat; wrap it round your head to ward off noxious fumes or to avoid the gaze of the Ravenous Bugblatter Beast of Traal (a mindboggingly stupid animal, it assumes that if you can’t see it, it can’t see you — daft as a bush, but very ravenous); you can wave your towel in emergencies as a distress signal, and of course dry yourself off with it if it still seems to be clean enough.

Taget från Toweldays FAQ. En handduk är ett grymt tillbehör helt enkelt.

Mina två favoriter från Liftarens är dels varelsen som får evigt liv och av ren uttråkelse bestämmer sig för att förolämpa alla i hela universum. I bokstavsordning!
Dessutom är flygteorin genialisk. Det gäller bara att glömma bort att landa, så kan man flyga. Underbart!

Dags för en resension (nej jag har fortfarande inte lärt mig att stava till det ordet) till av en “hundbok”. Den här gången är det Karen Pryors “Skjut inte hunden” som jag plöjt igenom.

Om du har läst Kontaktkontraktet så är Skjut inte hunden en utmärkt fördjupningsbok i operant betingning, förstärkning och utsläckning.

Boken lär ut tekniken shejping (som översättaren valt att kalla det av någon märklig anledning) och hur man använder shaping tillsammans med positiv förstärkning av beteenden för att etablera bra beteenden hos sin hund.

Karen ger i Skjut inte hunden mängder med exempel på bra metoder, och också empiriska bevis på att det inte bara är hundar om reagerar bra på metoden, utan också delfiner, katter, sjölejon, hönor, flickvänner, kollegor, pojkvänner, chefer, medarbetare och mycket annat. Fast när det gäller människor kallar man det inom ledarskapslitteraturen för strategiska nyckelbeteenden.
Pryor ger också några exempel på när det inte fungerat och resonerar kring varför det inte lyckades.

Riktigt intressant blev det när utsläckning kommer på tal, och hur man kan använda det till att träna bort oönskade beteenden.

Skjut inte hunden känns som en bra fördjupningsbok för dig som vill ta det hela ett steg längre. Boken benämns också som “klicker tränarens bibel”, då i princip all positiv förstärkning kan bytas ut mot klicker. Som jag förstår det är Karen Pryor dessutom en av föregångarna inom klickervärlden, så det är väl därför.

Shejping är ett sätt att träna som enligt boken ger fantastiska resultat, vilket får mig att tvivla bitvis. Om det är så här enkelt, varför behövs då hundpsykologer, terapefter och hundtränare som Cesar Milan och liknande?

En annan petitess jag fastnade på var att översättaren använt ordet “lagar” på ett väldigt tvingande sätt. Det får några varningsklockor att ringa åtminstone för mig, men det kan ju likaväl vara översättaren som fastnat i en term som inte riktigt fungerar lika bra på Svenska som på Engelska.

Men det är småsaker i förhållande till de positiva resultat och egenskaper som bokens förmedlar om tekniken. Jag rekommenderar den definitivt för den som är intresserad av ett positivt träningssätt.

Shaping som teknik är ett koncept som tilltalar mig, och jag kommer använda det i interaktionen med Ninja vad det lider. Det som framför allt tilltalar mig är att bestraffning går knappt att använda, utan det ställer en hel del krav på tränaren.

Ready to get in shape?

En annan sak som tilltalar mig med tekniken är att jag nu i efterhand inser att jag redan använt mig av den, fast som ledare i ungdomsidrott (och då kallade vi det något annat) men principerna är de samma. Locka fram bra saker, förstärk de med olika beröm och utmana/locka individen att arbeta vidare med ytterliga svårigheter.

Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt – En bok om människans samspel med hunden

Det viktigaste först då: Jag gillade den här boken, skarpt! Dels gillar jag tanken att det är hunden som skall ta kontakt med mig, och hunden skall vilja ta kontakt med mig för att det är med mig det händer intressanta saker. Sedan passar “ledarstilen” mig, nämligen att belöna positiva sidor som man vill förstärka och ignorera saker man vill att hunden skall sluta med.

Faktiskt så är det så att ‘bestraffning’ inte nämns på ett enda ställe, utan snarare hur man arbetar med att skifta fokus från det tråkiga/felaktiga till något som du som husse/matte vill att hunden skall göra.

Sedan är tonen i boken väldigt bra, med ett väldigt personligt anslag. Övningar blandas med anekdoter och exempel, och övningarna är inte mästrande utan man får ofta förslag på två eller tre olika sätt att lära in ett beteende. Jag gillar det, för det visar att författaren förstått att olika människor kan lära ut på olika sätt.

Rent generellt blir jag ofta avogt inställd till människor som hävdar att just deras metod är den bästa eller en värre, den enda rätta. Olika saker fungerar olika bra vid olika tillfälen helt enkelt.

Eva Bodfäldt verkar vara en väldigt ödmjuk människa och låter sina framgångar tala för sig. Det är intressant att hon inte ens på baksidan av sin egen bok framhävs utan bara enkelt beskrivs i två korta meningar. Det får mig att känna mig bekväm och får mig att vilja ta till mig hennes råd.

Boken är hyggligt tjock på 198 sidor och innehåller stora mängder information. Jag lånade denna på biblioteket (det är upplaga 1 jag läst, men kommer köpa upplaga 2) men känner att jag troligen kommer köpa den då det verkar vara en bok som man kan återkomma till många gånget, och vid varje genomläsning bli lite klokare

Boken är väl formatterad med bra rubriker och väldigt lättläst. Den är dessutom illustrerad med hundbilder på ca var 16e sida. Som en total novis på hunduppfostran så rekommenderar jag denna bok.

Om jag fick välja något att förbättra (vilket är svårt) så skulle det vara att Kontaktkontraktet också innehöll ett schema som visar vad det är lämpligt att lära sin hund först och vilka kommandon man skall träna in i vilken ordning. Då hade det varit en perfekt bok i mina inkompetenta ögon.

PS. Insåg nu när jag tittade på adlibris.se att det finns en handledning som verkar vara precis det jag efterlyste ovan. DS.