Träning tycker jag är fascinerande. När man håller på och är inne i det är det enkelt att hitat tid. Klockan går i lagom takt, man hinner med och man har energi.

Men när man sedan av olika anledningar trillar av tåget, då är det sjukt svårt att komma igång igen. Kroppen känns trött hela tiden. Hjärnan är sirapsseg och soffan ropar lockrop så fort man kommer nära hemmet.

På TV är det i princip bara skit, men trots det så flippar man mellan alla möjliga kanaler och tittar på en repris av ett program som man inte ens tyckte var bra första gången.

Jag tycker hjärnan är jätteintressant på det sättet. Direkt när man blir lat så sitter det, det är en vana man inte behöver lära sig. Men att motionera eller lära sig ett nytt språk eller en ny färdighet, det försöker hjärnan konstant hitta undanflykter för att slippa. Märkligt är det!

Vissa människor har ju sådant pannben att de klarar av att rycka ur sig ur en sådan situation, och kliva på träningståget igen, med allt vad det betyder med motivation, släpa träningskläder, prioritera och komma i tid. Men för alla andra då? Dom som efter en långre (eller kortare) tids bortavaro dunkar in 6 timmar träning första veckan när man börjar träna och sedan blir småskadade och sjuka så de inte kan träna och sedan upptäcker hur lätt det är att äta nötter i soffan framför “Biggest Loser” istället för att träna. Eller utveckla sig själv. Eller göra något annat som leder till något, istället för att sitta på hela ryggen i soffan och bara slösa bort sin tid.

Känner du igen dig? Det jag tänkte beskriva är hur du kommer igång igen, och bra sätt att tänka så att du i slutänden faktiskt fortsätter med det du förutsätter dig

Det börjar med att du bestämmer dig. Bestämmer dig för att det är värt det.

Att det inte är intressant att titta på Dirty Jobs som repriseras för tredje gången eller liknande utan att du  faktiskt tänker göra det. Att du vill lägag undan andra saker. För alla människor har lika mycket tid, så är det bara. Alla människor har 24 timmar per dygn att disponera. Eller 1440 minuter.

Det som räknas är hur du använder tiden. Du hinner, så enkelt är det. Frågan är vad du väljer att göra, och hur du prioriterar.

Så jag förutsätter att du tänker göra det du förutsatt dig, oavsett om det är att lära dig att teckna eller att fäktas eller något annat.

Jag har en inspirationsbild som bakgrund på min ipad – med texten:

If you really want to do something.

      You will find a way.

   If you don´t.

            You will find an excuse.

 

Jag tycker den är väldigt talande. Om du inte vill, då kommer du hitta en undanflykt. Fundera på det.

Men för att komma igång är det viktigt att du tar första steget. “Ett enda steg är början även på den längsta resa” finns det ett kinesiskt ordspråk som brukar citeras i sammanhanget. Men det stämmer så bra. Börja enkelt. Lätt. Överkomligt. Jobba dig vidare från det.

Ett av mina favoritordspråk är “vet du hur man äter en elefant? I väldigt många små portioner” Lägg ihop de två ordspråken. Med ett enda steg kommer du inte särskilt långt. Men med många små steg kommer du hur långt som helst.

Det är därför du behöver sätta mål. Första målet är att ta första steget. Andra målet är att ta nästa steg. Tredje målet är att ta reda på hur långt du vill gå. Fjärde målet är att utvärdera att du är på rätt väg. Därefter brukar det gå av sig själv.

Men nog av det filosofiska kraffset, down to earth nitty gritty betyder det här:

1. Bestäm dig att du vill göra det
   “Jag vill börja träna (på gym till exempel)!”
2. Börja en gång – bara en gång, utan annan förutsättning att det är en framgång att du gör det första gången.
   Gå till gymmet, kör ett pass som går igenom hela kroppen. Gå hem och var stolt!
3. Gör det en gång till. Målet är att bara göra det ytterligare en gång
   Självklart kommer du ha träningsvärk och känna dig stel och inte alls vara sugen på att träna. Det är just då du skall gå tillbaka till gymmet och köra ett pass till. Alla de där negativa tankarna och känslorna är tecken på att kroppen vill ha kvar latmasken.
4. Behöver du någon speciell motivation eller mål för att fortsätta? Sätt i så fall dessa
   Fundera igenom, varför tränar du på gym? Slippa ha ont i ryggen? Få snygga biceps? Ragga? Eller vill du bara bli starkare. Sätt mål utifrån det, på sin enklaste nivå räcker det att du skall köra två pass i veckan. Börja enkelt och långsamt och öka allt eftersom så slipper du skador
5. Utvärdera hur långt du kommit, vad du behöver göra för att fortsätta mot ditt mål
   Har du fått mindre ont i ryggen? Har dina biceps blivit snyggare? Har du fått hugg? Har du blivit starkare? Ganska enkelt att mäta, speciellt om du satt bra mål.

 

Men det viktigaste är att börja. Ta första steget. Utan att tänka på att det är en elefant du skall äta upp. Sedan tar du ett steg till och ytterligare ett steg och ytterligare ett steg. Till slut har du kommit en bra bit på resan – och helt magiskt så känns det inte så lockande längre med en chipspåse i soffan en tisdagskväll framför House.

Du kommer kanske till och med fundera på att ta ett träningspass istället för att titta på tv. Eller träna på pianot eller något annat som du håller på att lära dig.

Så får man kroppen att glömma bort hur skönt det är att lata sig. Men det är hårt jobb och kräver massa övertygelse.

Titta på bägge klippen. Vilket tycker du är värst?

eller den här

Fundera innan du låter din dom falla

Kommer du ihåg Contador? Han som vann Tour de France? Eller du kommer säkert ihåg den senaste “dopingskandalen” i cykelvärlden. Vinnaren i TdF visade sig ha spetsat till kosttillskotten med lite clenbuterol (säljs som Spiropent, Ventipulmin).

Då blev det stort rabalder och han blev av med sin pokal.

Clenbuterol (vissa säger clentbuterol eller clent) är enligt wikipedia:

Clenbuterol (trade names: Spiropent, Ventipulmin) is a sympathomimetic amine used by sufferers of breathing disorders as a decongestant and bronchodilator. People with chronic breathing disorders such as asthma use this as a bronchodilator to make breathing easier. It is most commonly available as the hydrochloride salt clenbuterol hydrochloride.

Dosen är vanligen 20-60 mcg/dag (microgram) och doser över 120/140 mcg (kvinnor/män) bör inte intas. Clent (som det också kallas) finns också för hästar, och då är dosen betydligt högre, och man ger det i flytande form.

Clentbuterol ökar den aerobiska kapaciteten, stimulerar det centrala nervsystemet och syretransporten i kroppen. Den snabbar också upp metaboliseringen av kroppsfett.

Dopingjouren skriver såhär om Clenbuterol:

Clenbuterol är en astmamedicin, en så kallad beta-2-stimulerare. Denna astmamedicin är populär i fitness- och styrketräningssammanhang, då man i djurstudier sett att råttor som fått Clenbuterol ökat i muskelvikt och fettnedbrytning

Clent kan man använda på samma sätt som epifedrin, dvs för att gå ner i vikt (men läkemedlet är inte framtaget för det, så det är en “trevlig” bieffekt – på samma sätt som bieffekten av hjärtmedicinen ledde fram till Viagra)

Clenbuterol har förekommit i medierna ett flertal gånger eftersom IOC inte tillåter det som kosttillskott. Idrottare/läkemedelssponsrade som Alberto Contador (cyklist), Jessica Hardy (simmerska), Adam Zeroczynski (kanot), Li Fuyu (cyklist), Lainer Bueno (baseball) och Kirk Radomski (baseball) har alla åkt dit.

Så uppenbarligen är inte clent något du vill ta om du vill hålla dig på rätt sida av gränsen, så att säga. WADA har clenbuterol och dess försålda varumärken på sin lista över otillåtna tillskott.

Men nu kommer det roliga. Fotbolls WM för U17 lag

109 av 208 urinprov testades positiva för clenbuterol. Contador hade 50 picogram clent/milliliter blod. U17 proverna hade mellan 50 och 300 pcg/ml blod. Några testades för så mycket som 300 – 1300 pcg/ml de första dagarna under U17 WM.

Cyclesport har skrivit lite om clenbuterol och U17 WM

Hanteringen av de dopade fotbollsungdomarna kommer att få effekter på alla idrotter som aktivt jobbar för hitta metoder att bekämpa dopingen. Nu lanseras en ´accepterad´ ursäkt som kan komma att bli gångbar för alla som önskar använda preparaten som prestationsförbättrare och varken WADA eller UCI kommer att kunna sätta stopp för det i framtiden om man inte väljer att göra det nu.

Storyn har enligt uppgift inte plockats upp av svenska media (jag är helt sportointresserad så rätta mig gärna och posta länkar i kommentarsfälten om detta gjorts) men hela storyn about Clenbuterol and FIFAS great explanations kan du läsa efter hoppet

A majority of the players tested at the Under-17 World Cup in Mexico had traces of clenbuterol in their bodies because they ate contaminated meat, FIFA said on Monday.

Tests in Germany after the tournament revealed players from 19 of the 24 teams had adverse findings of the banned anabolic agent in 109 of 208 urine samples.

FIFA medical officer Jiri Dvorak called the results ”highly surprising” but insisted that teenage footballers were not cheating.

While Contador’s sample had 50 picograms of clenbuterol per milliliter, the Under-17 World Cup tests showed a ”majority” tested between 50 and 300.

Dvorak said FIFA was alerted to potential contamination when three players gave samples of 300-1,300 picograms in the opening days of the three-week tournament, in tests conducted by the WADA lab in Los Angeles

 

FIFAs förklaring tillsammans med de mexikanska myndigheterna är att: Oseriösa uppfödare ger djuren clenbuterol för att snabbare och billigare få fram bättre kött.

Om det nu är så, varför:

• Åker inte mexikanska idrottare fast oftare i dopingtester?
• Varför har detta inte upptäckts tidigare?
  Det är ju inte första gången Mexiko är värd för ett större evenemang.
• Kan man kan man få i sig så höga doser som 300-1300 pcg/ml genom att äta kontaminerat kött?
• De ca 50% av testerna som var negativa, varför var de negativa?
  Så många (101 st) U17 spelare kan det ju inte vara som äter en kost som exkluderar kött, eller?

Märkligt är det i alla fall. Och tar du clenbuterol är det bara att skylla på att du ätit mexikanskt kött så är du “clean”. Det är ju inte ditt ansvar om du råkat äta något som innehåller något som finns på WADA listorna.

Frågan är, om man beställer clenbuterol preparerat kött, kostar det extra då? Kan man få handlaren att garantera att det innehåller clent?

Bonustext:

Gymgrossisten.com vill gärna få dig som söker efter clenbuterol information som kund

När jag faktakollade uppgifterna i den här texten så testade jag lite olika googlingar. Döm om min förvåning när gymgrossisten.com dök upp med en annons

Annonsen länkar direkt till en produkt hos gymgrossisten – T3. T3 innehåller enbart guggulsteroner (eller gugglesteroner som gymgrossisten skriver) och en snabb sökning på PubMed visar att det snarare ger omvänd effekt:

Szapary, PO; Wolfe, ML; Bloedon, LT; Cucchiara, AJ; Dermarderosian, AH; Cirigliano, MD; Rader, DJ (2003). “Guggulipid Ineffective for Lowering Cholesterol“. JAMA 290 (6): 765–772

Sahni, S; Hepfinger, CA; Sauer, KA (2005). “Guggulipid Use in Hyperlipidemia“. Am J Health-Syst Pharm 62 (16): 1690–1692.

Jag tycker det är osmakligt att köpa sökord på otillåtna preparat (enligt WADA/UCI). Och ännu mer osmakligt att länka till en produkt som inte ens ligger i närheten av det annonserade medlet.

På Youtube hittar man allt möjligt som vanligt. Kolla kommentarerna på det här clenbuterolklippet:

De senaste dagarna har jag postat en del practical jokes, och nu är frågan – vill du har mer bartrick / dryckesspel / practical jokes / aprilskämt?

Jag har fler på lager. Många är bättre än de som redan postats, och frågar man andra så är de säkert sämre med. Smaken är ju som baken, dvs att alla har en och att den är delad. Tänkte posta lite bartricks med, sådant man kan göra för att finansiera en kväll när kassan är skral eller när man bara vill ha kul på krogen.

Så vad tycker du? Har du fått nog av practical jokes, eller vill du ha fler?

Ett bra practical joke skall enligt mig vara roligt att planera. Payoffen skall vara snabb och helst skall man se den. Efteråt skall alla kunna skratta åt det och ingen skall behöva uppsöka sjukhus (eller skrubba tusch från ansiktet eller liknande).

Sedan underlättar det ju alltid om det finns video på youtube eller bilder på flickr efter buset är klart. Se till att alla inblandade tycker att det är ok först bara!

Idag kan man läsa en text av Patrik Lundberg Texten är bra och tänkvärd om fördomar och dumheter men att ta det till rasistspåret har jag lite svårt för.

Eller är det så att det är ok att skämta om vissa folkgrupper men inte andra, och om man skämtar om det så är man rasistisk?

Det är faktiskt inte helt simpelt att förhålla sig till.

Enligt FN är rasism: “…varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet.”

Det Patrik beskriver ser jag verkligen inte om rasism. Ignorans och vardagsdumhet möjligtvis…

Hur skall man skriva det här utan att bli idiotförklarad… Att någon kallar honom kines, är det rasism? För han ser ju onekligen asiatisk ut. Möjligen dumt eftersom personen inte vet om han kommer från kina eller ej.

Klassikern “mela liis?” kommer sig av att det är lite charmigt/småroligt. Men är det verkligen rasism? Med den logiken är ju Tele2 reklamen rasistisk, efterom de driver med både svenskan och amerikaner. Är jag rasistisk mot en norrlänning för att jag imiterar norrländsk dialekt.

Jag förstår hur han menar, men jag ser inte att det har med rasism att göra.

Låt mig förklara. Frågorna “hur lång är du?” och “har du spelat basket?” brukar komma inom några minuter när jag träffar nya människor. Ämnen som skostorlek och var jag handlar kläder är alltid populärt ämne. Små barn vänder sig om och stirrar. Äldre barn pockar på sina föräldras uppmärksamhet och tonåringar försöker vara coola och ignoranta samtidigt som de glor och försöker få sina kompisar att kolla med.

Sova på hotell är sällan roligt då fötterna hamnar en bra bit utanför sängen. Och täckena räcker inte till.

Att främlingar ber om att få ta en bild tillsammans med mig är lite irriterande, men inte lika illa som de som obemärkt försöker smyga sig på rygg mot rygg och jämföra längd. Eller påhoppen i invandrartäta områden (ja det är min observation att frågorna och respekten för privatliv är betydligt lägre där) där coola killar försöker hitta roliga saker att säga.

Du fattar va? Det handlar inte om rasism, det handlar om hur människor reagerar på det som är annorlunda och inte stämmer överens med det som de är vana vid. Det kanske är korkat, men rasism har det inget med att göra. Tycker jag.

Har jag fel? Berätta gärna varför i kommentarsfältet

Har man olika umgängeskretsar på twitter, facebook och google+ så kan det vara lite drygt att posta liknande innehåll i alla tre nätverken.

En helt annan sak, vad tycker du, skall man skriva “google+” eller “google plus”?

Ett sätt kan vara att strunta i att använda alla, och bara hålla sig till ett nätverk, men det vet jag inte om någon klarar av idag.

Vill du koppla ihop dina sociala nätverk? Så här gör du

1. Ta reda på din google plus feed
2. Skapa ett rss flöde av din google plus feed
3. Styr ditt rss flöde till lämpligt socialt nätverk.
4. Klart

Enkelt va? Gör såhär! (förstår du inte ett ord av det som står där? Ingen fara, följ bara instruktionerna nedan).

Ta reda på din google+ feed url (håll muspekaren över din profilbild på google plus, den börjar med https://plus.google.com/ och sedan är det massa siffror).

Kopiera din feed url.

Gå sedan till PlusFeed, och lägg till sifferkombinationen i din feed url sist på deras url så att det ser ut så här http://plusfeed.appspot.com/109374473739600649115 (det är min google plus feed.

Då skapar PlusFeed ett rss flöde av dina google plus uppdateringar. Kopiera länken PlusFeed skapar.

Gå sedan till TwitterFeed. Klicka på Create feed och skriv ett Feed name. Klistra sedan in länken du skapade hos PlusFeed i Blog URL or RSS Feed URL rutan.

Därefter kan du välja var du vill publicera ditt flöde (twitter, facebook, statusnet etc).
Om du inte kopplat ihop twitter och facebook sedan tidigare så kan du välja att publicera feedinnehållet till bägge nätverken. Annars så väljer du att bara publicera till det ena nätverket (jag har så att det jag skriver på twitter halkar över på facebook med, så jag väljer att bara publicera till twitter).

Nu har du kopplat ihop det, så att det du skriver på google+ publiceras på twitter och facebook.

Om du vill använda facebook som huvudkälla är det bara att glömma. Facebook släpper inte ut något från deras nätverk.

Sedan är det ju lite intressant att vissa hävdar att RSS är dött. Det är det verkligen inte. RSS är ett utmärkt sätt att flytta data från ett ställe till ett annat.

Du skall bli lycklig? Framgångsrik? Rik?

Det är enkelt. Sov!

Tror du mig inte? Kolla in den här korta videon. Och fundera sedan på vad det är som är viktigt här i livet

Invitehetsen är i full blom, alla vill vara med i googles nya projekt.

Sammanfattar man det så ser det ut så här

Vad trodde du, att google+ skulle förändra ditt liv?

Lyssnade på radio för några morgnar sedan. Frågan om fördomar kom upp, och vad olika människor lägger in i olika saker. Titta på bilden nedan. Vad ser du?

Är det en kelig vovve som gosar med sin lekfulle husse? Eller en farlig kamphund med ännu farligare ägare?

Eller den här:

Blåst bloggbrud eller fashinerande framgångsrik företagare

De flesta fördomarna och negativismerna är bara projiceringar på ens egna brister och fel. Fundera på det nästa gång när du klagar på “dom där”.

Det säger mer om dig än vad du tror…

Vissa hollywoodrullar är skräp, men innehåller riktiga guldkorn trots allt.

Här är en sådan. Kommer inte ihåg filmen, men talet sitter som en spik i foten (svårt att glömma bort!). Det är Al Pachino som motiverar sitt lag i filmen Any Given Sunday http://www.imdb.com/title/tt0146838/ från 1999