Solbränd efter en dag i solen med 100% hundfokus varvade vi ner med färska chorizo grillade vid vänerns strand medans 50+ hundar leker kull 33 mins ago
Jag tror att det är dags att göra ett val. Bestämma mig för var jag skall lägga fokus. Faktum är att det fungerar inte med familj och jobb och samtidigt träna brasiliansk jiu jitsu 2-3 ggr i veckan, träna discgolf 2 ggr/vecka och sedan tävla i discgolf ungefär varannan vecka under sommarhalvåret
Kanske dags att säga som LeAnn Rimes – Something’s Gotta Give?
Det finns ju några som verkar kunna kombinera det där med discgolf och brassejutsu. Ben Askren är väl den som är mest outstanding…
Det ligger liksom inte för mig att slarva runt med olika saker. Fokus på vad som skall göras för att nå resultat är lite mer min stil. Eller som @partypinglan sa, du vill ju bara göra sådant som du kan tävla i (hon sa det mycket klokare, men det var ungefär så).
Och nu känns det som att det mest blir slarvsylta av bägge. Iofs gillar jag syltor, men det här leder ingenstans. Svårt det där, att välja mellan två olika saker…
Jag är inte kristen. Om jag skulle välja någon religion så tror jag asatron är den som ligger närmast det jag tycker. Blandat med en rejäl skopa buddism. Men sinnesrobönen är riktigt bra: http://sv.wikisource.org/wiki/Sinnesrobönen
Det är väldigt mycket bondförnuft i det.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Så frågan är vad det är jag kan förändra, och hur jag blir förståndig nog att inse skillnaden…
Här är lite lösryckta citat från artikeln som jag tycker sammanfattar det hela väldigt bra:
Arrangemanget borde aldrig ha fått grönt ljus och kampsporten MMA borde förbjudas.
Sparkar du ner någon på gatan betecknas det som misshandel. Men samma beteende hyllas i MMA där man med lagen på sin sida kan slå, sparka och strypa sin motståndare upprepade gånger. Det är dags för Uppsalaborna att ta avstånd från denna offentliga misshandel.
Det här är alltså inte min åsikt, utan en åsikt som nedskrivits av Gunilla Steinwall, generalsekreterare Hjärnfonden, Lars Olson, professor Karolinska institutet, ordförande Hjärnfonden, Niklas Marklund, överläkare och docent neurokirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset, Lars Lannfelt, professor och överläkare, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset.
Det här är tunga namn, och definitivt något som man bör beakta. De har lång erfarenhet av vad trauma mot huvudet gör, vad upprepade slag mot kroppen leder till och framförallt hur hjärnan fungerar.
Läser man kommentarerna på MMAnytt och på UNT så framstår ett tydligt mönster. De förstår inte sporten. Det är faktafel i artikeln. De är dumma. Andra sporter är farligare och kostar mer. Ungefär så. Sedan är det vanligt tjafs mellan internetdebattörer som man inte behöver bry sig så värst mycket om. Sedan är det massa andra jämförelser om vad andra sporter kostar samhället, och den jämförelsen är intressant och en viktig diskussion, men inte som argument i MMA debatten.
Sidospår med jämförelse av samhällets kostnader
Som ett exempel så finns inte läktarvåld och huliganer över huvud taget på fightinggalor. Det behövs inga enorma samhällsinsatser med polis, transporter, sjukhus etc för att det varit en fightinggala. Jämför man med hockey eller fotboll, och tar de pengar en snittmatch kostar där, jämfört med vad en genomsnittlig fightinggala kostar samhället så är skillnaden enorm. På http://boxing.nv.gov/New_MMAGates.htm kan du själv se de 35 mest besökta galorna. Ca 10 000 pers i publiken. På en hockey/fotbollsmatch, hur många poliser behövs det inte då, om det är 10 000 i publiken?
När det gäller svåra skador intar boxningen inte någon särställning.
Om man med svåra skador menar invalidiserande sådana är
risken för en svensk amatörboxare mindre än för den som t.ex.
ägnar sig åt ridning eller ishockey, två idrotter där risken för invalidiserande
nackskador vid fall inte är obetydlig. När det gäller dessa
idrotter finns också en risk för t.ex. hjärnskakningar.
I detta resonemang blir två faktorer viktiga att ta hänsyn till, dels
antalet utövare, dels kvaliteten vad avser statistik inom området.
Inom idrotter där knockout inte är en del av idrottens regelsystem
saknas oftast statistik över utövare som drabbats av hjärnskakningar.
Säger en hel del, eller hur?
Är MMA ett glorifierat gatuslagsmål
Men vad är MMA då? En blandning av kampsporter, framtagen från början för att visa vilken “diciplin” som var “bäst” eller enbart ett reklamjippo från Graciefamiljens sida? Ja det tvistar folk om fortfarande. Men faktum kvarstår att MMA galor är stor show, skickligt regisserade och castade där fighters väljs ut efter vilka som skall ge de bästa och mest intressanta matcherna.
Att jämnställa det med ett gatuslagsmål är bara dumt. Inom Pride, Strikeforce, UFC etc så ställs topptränade fighters mot varandra. I princip alla matcher har två motståndare som på ett kontrollerat sätt försöker utmanövrera den andre. Och med utmanövrera menar jag då att knocka (dvs slå den andra medvetslös) eller att submitta (få den andre att ge upp). Det är så långt ifrån ett gatuslagsmål man kan komma.
I ett gatuslagsmål gäller bara en sak, och det är att vinna. Ju fortare och brutalare desto bättre, för det minskar riskerna. Det finns ingen domare, det finns inget sätt att ge upp. Och det är väldigt väldigt sällan ett gatuslagsmål är en mot en. Chansen att vinna ökar ju dessutom betydligt om man överraskar motståndaren, som att attackera innan personen ens vet om att det är fight. Är man dessutom bättre än motståndaren eller har tillhyggen som ökar ens chanser så är det ju bara bra. Det är ett gatuslagsmål!
Första gångerna man ser en MMA fight så ser det brutalt ut. Folk slåss ju, på riktigt! Fast utan aggression då. Det är ofta blodigt, vilket ser väldigt otäckt ut och vissa matcher slutar med att vinnaren får in ytterligare några slag på en redan medvetslös person innan domaren hinner bryta.
Det ser otäckt, och det går inte att säga annat än att kroppen tar stryk av detta. Hur mycket hjärnan tar stryk av det vill Steinwall et al få oss att förfasas över i artikeln, och de är skickliga debattörer för de vill att förbjuda MMA.
Skadestatistik
Hur mycket stryk utövarna tar och skadorna därav är enligt artikelförfattarna svårt att säga, eftersom sporten som sådan är “ung”. Artikelförfattarna drar också anedoktala paralleller med hur man “Redan i boxningens barndom noterade man att före detta boxare fick talsvårigheter…” för att retoriskt visa att boxningen redan haft detta problem och att man bara därför skall förbjuda en annan sport. Därför drar man mycket paralleller till boxning som enligt författarna påminner om MMA. Dessutom tar man upp strypningar (tekniker som rear naked choke, palm to palm choke, triangel etc) som syftar till att strypa blodtillförseln till huvudet eller att stoppa lufttillförseln till lungorna, och hävdar att upprepad syrebrist leder till hjärnskador.
MMA har några tunga argument mot sig (enligt artikelförfattarna):
Det är brutala gladiatorspel
Misshandel är olagligt i de flesta länder men här legaliseras det i en “bur”
Syftet med sporten är att slå ner motståndaren
Det är inte bättre än ett gatuslagsmål
Hjärnan tar stryk av upprepat trauma (slag och syrebrist)
Boxningen har redan visat att våld är farligt, därför skall MMA förbjudas
Skador uppstår säkert
Att något “ser brutalt ut” har inte så mycket att göra med hur det faktiskt är. Självklart marknadsför det som en ybermacho mano-a-mano to the death fight. Det säljer. Att det är förberedda atleter som dessutom skyddas av en domare som bryter så fort någon inte försvarar sig tillräckligt har artikelförfattarna missat. Det är som att så fort någon ger sig på en motståndare i hockey, handboll, fotboll eller basket utöver vad som tillåts i reglerna (ofta görs det dessutom utan att “mottagaren” är beredd) så skulle matchen brytas och vinsten tilldömas den andre.
Att artikelförfattarna kallar det för misshandel är intressant. Vi har ett rättsväsende i Sverige där domare och nämndemän belägger skuld och bestämmer straff. Inte skribenter i en debattartikel.
Syftet är helt rätt att övermanna motståndaren. Inte att “slå ner” denne. Många paralleller görs i artikeln till boxning, men där har artikelförfattarna fel. Det finns studier inom skadefrekvens inom idrotter som bland annat gjorts på Johns Hopkins University School of Medicine, där Incidence of injury in professional mixed martial arts competitions (av Bledsoe et al) som visar på:
MMA matcher har en hög skadefrekvens
De mäter allt från blåmärken till frakturer
Ingen har dött inom MMA i Usa
Det har faktiskt varit dödsfall efter detta som kan hänföras till matcherna
Knock out ration är lägre inom MMA än inom boxning
Punkt tre tycker jag är intressant, speciellt eftersom artikelförfattarna tycker att MMA är för ung sport för att se skadestatistik och följdsjukdomar på. Gräver man lite ser man att MMA är en nedskalad/debrutaliserad version av Vale Tudo och det är en gammal sport. Det finns data att hitta, och andra forskare har gjort detta.
Med artikelförfattarnas hänvisning till boxning skall man veta att ca 11% av alla professionella boxingsmatcher avslutas med knock out. Inom MMA så är det ca hälften så många som avslutas med knockout, och det är för att MMA har så många fler sätt att avsluta på än boxning. Då man lika effektivt kan avsluta en match genom att attackera extremiteterna med sparkar, slag och lås över leder så är troligen risken för TBI inom MMA betydligt lägre än inom boxningen.
Att MMA bara har tre/fem ronder kontra boxningens betydligt längre matcher verkar ha gått artikelförfattarna förbi med.
För övrigt så är strypningar inom kampsporten ingen ny företeelse. Hur kommer det sig att vi inte ser mängder med gamla “matt-vrak” som lider av parkinsons, demens etc? Det finns en stor mängd data även där, då både grappling och brasiliansk jiu jitsu (för att nämna några) har dessa typer av tekniker, och har utövats längre än MMA
Slutsatsen
Min slutsats/tolkning är att artikelförfattarna tycker att MMA skall förbjudas därför att de tycker det ser ut som misshandel. De har erfarenhet från boxning och därför så jämställer de det med boxning och eftersom proffsboxning inte är tillåtet i Sverige så skall inte heller MMA vara det.
Mitt bemötande är att dessa framstående och intelligenta människor har gjort det väldigt lätt för sig då de retoriskt hänvisar till en annan sport och hövdar att det är brutalt. De har garanterat assistenter som kan söka i PubMed och googla. Men de resultaten har man inte tagit med i artikeln, utan bara de negativa erfarenheterna från en annan sport.
Märkligt, eller hur?!
Utbilda dig själv
Men här får de, och alla ni andra, en bra läslista att förkovra er i. Att förfasas över något man inte förstår har tyckare och förståsigpåare sysslat med sedan Platons tid. Eller ta Elvis för ett lite mer nära exempel. Att Elvis skulle förleda ungdomen i synd. Att hårdrockare som Led Zeppelin och W.A.S.P skulle förvrida ungdomars sinnen. Att motorsågsmassakern skulle förstöra en hel generation. Nu blev det ju inte riktigt så, och de flesta individer som halkat bort från “den smala vägen” kan hänföras till bland annat föräldraskap och umgänge snarare än att de tittade på Motorsågsmassakern och spelade Led Zeppelin baklänges.
Referenser för dig som vill läsa mer:
Amtmann, J.A. (2004) Self-reported training methods of mixed martial artists at a regional reality fighting event. Journal of Strength Conditioning Research 18, 194-196.
Atha, J., Yeadon, M.R., Sandover, J. and Parsons K.C. (1985) The damaging punch. British Medical Journal (Clinical Research Edition) 291, 1756-1757.
Bledsoe, G.H., Li, G. and Levy, F. (2005) Injury risk in professional boxing. Southern Medical Journal 98, 994-998.
Branch, G. (2003) Toughman competition faces its own battle. USA Today: 3C. May 20.
Gartland, S., Malik, M.H. and Lovell, M.E. (2001) Injury and injury rates in Muay Thai kick boxing. British Journal of Sports Medicine 35, 308-313.
Hamilton, K. (1995) Brawling over brawling: Politicians try to finish off “human cockfighting”. Newsweek 126(22), 80.
Jarret, G.J., Orwin, J.F. and Dick, R.W. (1998) Injuries in collegiate wrestling. American Journal of Sports Medicine 26, 674-680.
Kazemi, M. and Pieter, W. (2004) Injuries at the Canadian National Tae Kwon Do Championships: a prospective study. BMC Musculoskeletal Disorders 5, 22.
Krauss, E. (2004) Warriors of the ultimate fighting championship. Citadel Press, New York.
Krauss, E. and Aita, B. (2002) Brawl: A behind-thescenes lLook at mixed martial arts competition. ECW Press, Toronto, Canada.
Mendez, M.F. (1995) The neuropsychiatric aspects of boxing. International Journal of Psychiatry in Medicine 25, 249-262.
Peligro, K. (2003) The gracie way: An illustrated history of the World’s Greatest Martial Arts Family. Invisible Cities Press, Montpelier, Vermont.
Unterharnscheidt, F. (1995) A neurologist’s reflections on boxing. II. Acute and chronic clinical findings secondary to central nervous system damage. Revista de Neurologia 23, 833-846.
Walilko, T.J., Viano, D.C. and Bir, C.A. (2005) Biomechanics of the head for Olympic boxer punches to the face. British Journal of Sports Medicine 39, 710-719.
Zazryn, T.R., Finch, C.F. and McCrory, P. (2003a) A 16 year study of injuries to professional boxers in the state of Victoria, Australia. British Journal of Sports Medicine 37, 321-324.
Zazryn, T.R., Finch, C.F. and McCrory, P. (2003b) A 16 year study of injuries to professional kickboxers in the state of Victoria, Australia. British Journal of Sports Medicine 37, 448-451.
Zetaruk, M.N., Violan, M.A., Zurakowski, D. and Micheli, L.J. (2005) Injuries in martial arts: a comparison of five styles. British Journal of Sports Medicine 39, 29-33.
Det finns säkert nyare, bättre och andra saker att läsa. Men börja här.
Eller är det så att det är ok att skämta om vissa folkgrupper men inte andra, och om man skämtar om det så är man rasistisk?
Det är faktiskt inte helt simpelt att förhålla sig till.
Enligt FN är rasism: “…varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet.”
Det Patrik beskriver ser jag verkligen inte om rasism. Ignorans och vardagsdumhet möjligtvis…
Hur skall man skriva det här utan att bli idiotförklarad… Att någon kallar honom kines, är det rasism? För han ser ju onekligen asiatisk ut. Möjligen dumt eftersom personen inte vet om han kommer från kina eller ej.
Klassikern “mela liis?” kommer sig av att det är lite charmigt/småroligt. Men är det verkligen rasism? Med den logiken är ju Tele2 reklamen rasistisk, efterom de driver med både svenskan och amerikaner. Är jag rasistisk mot en norrlänning för att jag imiterar norrländsk dialekt.
Jag förstår hur han menar, men jag ser inte att det har med rasism att göra.
Låt mig förklara. Frågorna “hur lång är du?” och “har du spelat basket?” brukar komma inom några minuter när jag träffar nya människor. Ämnen som skostorlek och var jag handlar kläder är alltid populärt ämne. Små barn vänder sig om och stirrar. Äldre barn pockar på sina föräldras uppmärksamhet och tonåringar försöker vara coola och ignoranta samtidigt som de glor och försöker få sina kompisar att kolla med.
Sova på hotell är sällan roligt då fötterna hamnar en bra bit utanför sängen. Och täckena räcker inte till.
Att främlingar ber om att få ta en bild tillsammans med mig är lite irriterande, men inte lika illa som de som obemärkt försöker smyga sig på rygg mot rygg och jämföra längd. Eller påhoppen i invandrartäta områden (ja det är min observation att frågorna och respekten för privatliv är betydligt lägre där) där coola killar försöker hitta roliga saker att säga.
Du fattar va? Det handlar inte om rasism, det handlar om hur människor reagerar på det som är annorlunda och inte stämmer överens med det som de är vana vid. Det kanske är korkat, men rasism har det inget med att göra. Tycker jag.
Har jag fel? Berätta gärna varför i kommentarsfältet
Tänk på det, sätter du verkligen din egen ribba på rätt nivå om du tänker: jo jag skall försöka…
För om du verkligen vill göra något, då är det ju så att du gör det. Är det första gången du gör det, då är ju chansen stor att du misslyckas. Men gör du ditt bästa så spelar det inte å stor roll. Du gjorde ditt bästa, och det räckte inte hela vägen fram. Har du gjort det bästa du kunde med de förutsättningarna du hade då, då finns det inget att skämmas för
Men att bara försöka, det blir som något fånigt maskinellt eget ryggdunkande
Gör så bra du kan, och stå för det även om du misslyckas!
Att försöka, det är för förlorare.
Sen kan man ju koppla ihop det med Getting Things Done och 7 Habits för den som vill ha lite överkurs: “Vision without action is a daydream. Action without vision is a nightmare.”
Hur svårt skall det vara? Betalar man parkering per månad så står man till vänster, betalar man per gång så står man till höger!
Trots det så “hittar” vi bilar allt som oftast på vår parkringsplats, endera helt utan p-lapp eller med några timmars betald parkering. Nu senast var det en bil från en rörmokarfirma som ställde sig på vår parkering.
Jag ringde deras jourtjänst och förklarde att en av deras bilar (sa självklart regnummret) stod på vår parkering. När vi kom tillbaka senare så var bilen borta
Det är lite märkligt, tom parkeringsplats verkar visst gå före skyltningen..
Evolutionen har gett oss en hel del fördelar framför resten av organismerna i världen. Eller ja, myror, bakterier och svampar spöar väll oss fortfarande…
Men en intressant fråga, som är relativt oreglerad är “bioetik” och genmodifiering. Hur långt är det ok att gå? RatBot? Eller en apa ped en tredje arm?
Titta på den här videon, det är ett otroligt intressant ämne.
Genmodifiering spelar liten eller ingen roll för folk när man pratar om vete eller soja eller majs och jag tror att de flesta struntar i om man kan radiostyra kackerlackor. Men var går gränsen egentligen?
Att logga sin träning lockar många, och det finns en uppsjö av appar och webbsiter för att visa hur duktig man varit i sitt sportande. Skall man vara ärlig så är det ju en av de största drivkrafterna, att visa hur mycket man tränat och hur aktiv man är. Vissa kallar det skryt, andra kallar det peppande. Du väljer!
Jag har testat tre av dem, och upptäckte en fjärde i Android Market av en ren slump.
Egentligen är alla ganska lika, både i mobilappen och på webben. Men det här är det som jag tycker skiljer efter någon veckas testande.
Endomondo:
Lätt att rita in träningar på karta
Kan exportera till tcx och gpx filer
Kan importera gpx/tcx filer
Enklare än Runkeeper att rita på karta, speciellt med tur och retur rundor, dvs när man använder samma väg fram och tillbaka
Du kan inte markera en speciell punkt på en runda (om du skulle vilja komma tillbaka dit senare
Du kan inte lägga in bilder tagna på rundan på ett enkelt sätt (se Run.GPS)
Runkeeper
Kan importera gpx/tcx filer
Svårare än Endomondo att rita på karta, speciellt med tur och retur rundor, dvs när man använder samma väg fram och tillbaka
Kan exportera till tcx och gpx filer
Du kan inte markera en speciell punkt på en runda (om du skulle vilja komma tillbaka dit senare
Du kan inte lägga in bilder tagna på rundan på ett enkelt sätt (se Run.GPS)
Run.GPS
Run.GPS är lite annorlunda än de andra apparna.
Dels är det en tränings app med samma funktionalitet som RunKeeper och Endomondo, men det är också en riktigt snygg implementation av bilder du tar på din runda, intressepunkter som du vill komma ihåg etc etc.
Run.GPS känns däremot inte lika proffsig och genomtänkt som RunKeeper och Endomondo, så du får testa den och fundera själv på vad som är viktigt för dig.
Du kan se Run.GPS som en blandning av Runkeeper/Endomondo och Gowalla/FourSquare.
Alla apparna är smidiga att använda, och ger det man vill, dvs koll på din träning om du utövar sporter där man rör på sig utomhus.
Endomondo känns lite mer sdokuserad på ditt utövande, med socialt stöd
Runkeeper känns lite mer fokuserad på social träning.
Run.GPS är mer en samlingsplats för rundor, bilder och intressepunkter. Dock är RunGPS en betalapp som är knepig att installera (om du har Android)
Run.GPS finns ej för iphone, de övriga finns för de vanliga mobiloperativsystemen
Vilken träningsapp skall du välja då?
Testa alla tre skulle jag säga.
RunKeeper kommer överraska dig när du lagt upp ditt konto, för den fyller automatiskt på med kompisar från dina sociala nätverk och gör dem till Street Teammates. Runkeeper har andra siter där du automatiskt läggs upp på world ranking, vilket kan vara ett intressant upplägg om du triggas av det.
Endomondos snabböversikt över månadens träningar tycker jag är ritkigt bra, och på det stora hela så föredrar jag nog endomondo framför runkeeper och Run.GPS.
Men som sagt, smaken är som baken. Testa dem alla!
Nackdelen med GPS trackers som dessa i telefonen är att de sugen enorma mängder batteri. På min HTC Wildfire med Android 2.2 så kan jag suga slut på ett nyladdat batteri på några timmars utövande. Värt att tänka på!
Nu skall jag ut och testa SportsTracker!
Vill du ha en busenkel tracker som bara spårar hur långt du gått och kan visa det på karta, då rekommenderar jag Walkies vilket är en extremt enkel, men välfungerande app.
Uppdaterad 20110801
Har testat sportstracker nu. Undvik säger jag bara. Tappar gps kontakt om den ligger i fickan på ett par tunna shorts. Jag ställde in kmh som mått på websiten, det blev miles i ppen. Men värst av allt, för att kunna ladda upp träningar måste man köpa pro varianten. Jag ser ingen anledning till det.
Trist är också att ingen av dessa har RSS flöde på träningsaktiviteterna, så jag kan inte få ut träningsentries på ett snyggt sätt. Det går iofs att använda en html till rss tjänst, men det är lite för överkurs tycker jag.
Uppdaterad 20110804
Tack till Magnus som poängterade att RunKeeper för iphone mycket riktigt har fotofukntionen, precis på det sätt jag efterfrågade. Så bevisligen skiljer det i funktionalitet. Någon som har Endomondo på annat än android och vill testa den med?
Uppdaterd 20110813
Tack vare en rolig diskussion på Google+ så blev jag tipsad om två appar till som du bägge hittar på Android Market
CardioTrainer
Google My Tracks
Bägge två tycker jag startar snabbare än runkeeper och endomondo. Cardio trainer är mer telefoncentrerad än andra appar, för webbplatsen är väldigt avskalad och det enda man ser är sin spår. Alla sociala funktioner sker i telefonen istället. Väljer du att dela med dig av ett träningspass till twittr/facebook så lägger appen in reklam för deras andra produkt i facebook statusen vilket jag tycker är irriterande. Tack o lov gör de inte det på twitterfeeden.
Så här ser det ut på twitter:
Och på facebook:
Tack vare twittertaggen går det att göra ett rss flöde av uppdateringarna, så man kan visa träningarna på andra ställen.
Tyvärr går det inte att exportera träningar, och det är svårt att dela med sig av spår till andra. Däremot så gillar jag telefongränssnittet och hur den postar till twitter, så det är CardioTrainer som jag använder just nu. Dessutom har den bra intervallprogram, vilket kan komma till användning.
Google My Tracks är ett sidoprojekt hos Google, men det är ett bra sätt för Google att samla in IRL data var och hur du rör dig. Jag har inte använt den så jättemycket (än) då jag tycker att Google har nog med data om mig som det är ändå.
En funktion som jag verkligen gillar är att man kan ladda in träningar från My Tracks direkt in i ett Google Docs dokument. På så sätt har du direkt sparat dina träningar för en träningsdagbok. Om man kunde tweeta direkt från appen så skulle jag nog använda den.
Jag väger just nu mellan CardioTrainer och Google My Tracks…
I korthet: ” The folks at GAMEized were proud. They had produced a great iOS soccer (football) game called FingerKicks, built it with full HD support, and waited with bated breath as soccer fans in country after country began to pick up on the title.
But things weren’t looking very good. According to Apple’s own sales data, first day sales hit $97 while day after day they saw lower and lower sales. Things leveled off and rather than depend on Apple’s numbers they decided to check out the Game Center leaderboard. To their astonishment, suddenly 5,000 people picked up the game over the weekend. They were over the moon.
Even at 99 cents, 5,000 players meant a nice chunk of change. They waited for Apple’s official sales numbers and realized the sad truth: only 160 purchases were registered that weekend.”
Det som hände var att FingerKicks kom upp I Apptrackr, som är en del av IOS scenen där man jailbreakar sina device och får större frihet. En annan sak man kan göra är att ladda ner appar gratis.
Då över 5000 pers låg på game center så kan man tycka att några borde ha köpt spelet, men ungefär 90% ! valde att sno det. Spelet kostar alltså 99 cent. Inte ens en tia. Iphone användare lägger tusentals kronor på telefonen, ännu mer pengar på abonnemanget men kan sedan inte betala 7 kr för ett spel man vill spela?
Sjukt beteende. Om det är representativt för mänskligheten eller om det bara är iphone användare som beter sig på detta sätt, det vet jag inte
Det förvånar faktiskt mig, att en 99 cent app stjäls på det sättet. Vad är det som driver folk? Är det så att mentaliteten “allt skall vara gratis” har gått så långt? Eller är det så att man gör det bara för att det går? Devisen att många “testar” appen genom att ladda ner den “gratis” först tror jag inte en sekund på.
App store gör det ju enkelt att shoppa. Det är inga svårigheter med tillgänglighet, installation, betalning etc så vad är det som driver folk att bete sig på det sättet. I vanliga fall brukar ju det vara diskussioner om att filmen/musiken inte släpps över hela världen samtidigt, att det är för dyrt, att det är jobbigt att beställa etc etc. Så är ju inte fallet här.
Men frågan är, det här är ju en app från en liten utvecklare. Är detta något som är mer utbrett? 90% valde att stjäla den här appen. Hur stor skillnad är det mellan game center leader boards och topplistorna i appstoren egentligen?
Är dock lite kluven. Jag vill veta när det är störningar, var det är störningar och jag vill veta det i tid så jag kan planera annan resväg.
Om jag får reda på att det är pga älgkrock eller ej kvittar egentligen, det är ju prognosen när trafiken är igång som är det viktiga, tror jag.
Mitt förtroende för SL, Sj och banverket (eller vad de nu heter) är lika med noll ändå.
Jag ser det som större problem att det är olika info på webben, i högtalarsystem, ljusskyltar och monitorer. Dessutom är det katastrofalt dåligt att tågvärdarna inte får informationen och hopplöst att de ropar ut informationen på stationerna men inte i vagnarna.
Så får jag välja ser jag hellre att de lägger tid och energi på det…
Men det är hål i huvudet att backa på informationsflödet. Och det visar tydligt att vare sig SJs ledning eller presstalesmannen har koll på vad kunderna vill.
Ulf Wallin säger “Tidigare blev det massor av fel på informationstavlorna om orsakerna till förseningarna, eftersom utrymmet på informationstavlorna är minimalt”. Han har en poäng där. Jag vet av egen erfarenhet hur vårt det är att få ut rätt information på rätt sätt, speciellt när utrymmet är begränsat och det är viktigt att det inte går att feltolka.
Men är det skäl nog till att sluta skicka ut orsaken till förseningarna?
Jag vet faktiskt inte, men jag hoppas verkligen att operatörerna får till det, så att de kan leverera bra prognoser och inte som idag stå helt handfallna och bli överraskade av att ett tåg står stlla på spåret.
Trafikverkets uttalande förvånar mig däremot: “Det ger oss mer utrymme för att fokusera på att göra en prognos när tåget kommer. Vårt system är väldigt överbelastat. Om vi tar bort det, så får vi dels mer utrymme på informationstavlorna, dels mer utrymme i systemet och för personalen att fokusera på prognosarbetet.
Vad har de för system där information om förseningsorsaken tar så mycket utrymme att de inte kan få fram en prognos?
Och jag förstår inte heller varför
SL hävdar att de har uppdaterad trafikinformation på sin site.
Se här till exempel:
Pendeltågen går visst som de skall. I alla fall i SLs värld.
Trots att det är växelfel (enl Arlanda Express) och enkelspårsdrift vid Rotebro (enligt @sj_ab och @anderssporring )
Väl på centralen så har pendeltågen inga förseningar enligt infotavlorna vid stressgången och spärrarna (den infon brukar diffa).
På spår 13 tömmer tågvärden tåget på folk, med hänvisning till att tåget skall tas ur trafik. Infotavlorna är svarta. Röst ropar ur högtalarsystemet att “nästa tåg mot södertälje står just nu inne på spår 13″. Tågvärdarna vet inte vart tåget skall gå, de har ingen information heller.
Webben är inte heller uppdaterad med störningar.
Två saker slår mig i detta kaos.
1. Störningen är inte ny, och tågledningscentralen känner till den. Väljer SL att inte informera oss resenärer eller är det så att de faktiskt inte känner till störningen?
2. Är det inte dags att skrota tidtabellen på pendeln nu, och införa skyltar med “Nästa tåg mot Nynäs/VH/Tumba/Södertälje/Märsta går om XX minuter”
Första punkten är jag sjukt nyfiken på. Andra punkten tänker jag utveckla i ett annat inlägg.
