Solbränd efter en dag i solen med 100% hundfokus varvade vi ner med färska chorizo grillade vid vänerns strand medans 50+ hundar leker kull 37 mins ago
Träning tycker jag är fascinerande. När man håller på och är inne i det är det enkelt att hitat tid. Klockan går i lagom takt, man hinner med och man har energi.
Men när man sedan av olika anledningar trillar av tåget, då är det sjukt svårt att komma igång igen. Kroppen känns trött hela tiden. Hjärnan är sirapsseg och soffan ropar lockrop så fort man kommer nära hemmet.
På TV är det i princip bara skit, men trots det så flippar man mellan alla möjliga kanaler och tittar på en repris av ett program som man inte ens tyckte var bra första gången.
Jag tycker hjärnan är jätteintressant på det sättet. Direkt när man blir lat så sitter det, det är en vana man inte behöver lära sig. Men att motionera eller lära sig ett nytt språk eller en ny färdighet, det försöker hjärnan konstant hitta undanflykter för att slippa. Märkligt är det!
Vissa människor har ju sådant pannben att de klarar av att rycka ur sig ur en sådan situation, och kliva på träningståget igen, med allt vad det betyder med motivation, släpa träningskläder, prioritera och komma i tid. Men för alla andra då? Dom som efter en långre (eller kortare) tids bortavaro dunkar in 6 timmar träning första veckan när man börjar träna och sedan blir småskadade och sjuka så de inte kan träna och sedan upptäcker hur lätt det är att äta nötter i soffan framför “Biggest Loser” istället för att träna. Eller utveckla sig själv. Eller göra något annat som leder till något, istället för att sitta på hela ryggen i soffan och bara slösa bort sin tid.
Känner du igen dig? Det jag tänkte beskriva är hur du kommer igång igen, och bra sätt att tänka så att du i slutänden faktiskt fortsätter med det du förutsätter dig
Det börjar med att du bestämmer dig. Bestämmer dig för att det är värt det.
Disciplin
Att det inte är intressant att titta på Dirty Jobs som repriseras för tredje gången eller liknande utan att du faktiskt tänker göra det. Att du vill lägag undan andra saker. För alla människor har lika mycket tid, så är det bara. Alla människor har 24 timmar per dygn att disponera. Eller 1440 minuter.
Det som räknas är hur du använder tiden. Du hinner, så enkelt är det. Frågan är vad du väljer att göra, och hur du prioriterar.
Så jag förutsätter att du tänker göra det du förutsatt dig, oavsett om det är att lära dig att teckna eller att fäktas eller något annat.
Jag har en inspirationsbild som bakgrund på min ipad – med texten:
If you really want to do something.
You will find a way.
If you don´t.
You will find an excuse.
Jag tycker den är väldigt talande. Om du inte vill, då kommer du hitta en undanflykt. Fundera på det.
Men för att komma igång är det viktigt att du tar första steget. “Ett enda steg är början även på den längsta resa” finns det ett kinesiskt ordspråk som brukar citeras i sammanhanget. Men det stämmer så bra. Börja enkelt. Lätt. Överkomligt. Jobba dig vidare från det.
Ett av mina favoritordspråk är “vet du hur man äter en elefant? I väldigt många små portioner” Lägg ihop de två ordspråken. Med ett enda steg kommer du inte särskilt långt. Men med många små steg kommer du hur långt som helst.
Att sätta mål
Det är därför du behöver sätta mål. Första målet är att ta första steget. Andra målet är att ta nästa steg. Tredje målet är att ta reda på hur långt du vill gå. Fjärde målet är att utvärdera att du är på rätt väg. Därefter brukar det gå av sig själv.
Men nog av det filosofiska kraffset, down to earth nitty gritty betyder det här:
Bestäm dig att du vill göra det
“Jag vill börja träna (på gym till exempel)!”
Börja en gång – bara en gång, utan annan förutsättning att det är en framgång att du gör det första gången.
Gå till gymmet, kör ett pass som går igenom hela kroppen. Gå hem och var stolt!
Gör det en gång till. Målet är att bara göra det ytterligare en gång
Självklart kommer du ha träningsvärk och känna dig stel och inte alls vara sugen på att träna. Det är just då du skall gå tillbaka till gymmet och köra ett pass till. Alla de där negativa tankarna och känslorna är tecken på att kroppen vill ha kvar latmasken.
Behöver du någon speciell motivation eller mål för att fortsätta? Sätt i så fall dessa
Fundera igenom, varför tränar du på gym? Slippa ha ont i ryggen? Få snygga biceps? Ragga? Eller vill du bara bli starkare. Sätt mål utifrån det, på sin enklaste nivå räcker det att du skall köra två pass i veckan. Börja enkelt och långsamt och öka allt eftersom så slipper du skador
Utvärdera hur långt du kommit, vad du behöver göra för att fortsätta mot ditt mål
Har du fått mindre ont i ryggen? Har dina biceps blivit snyggare? Har du fått hugg? Har du blivit starkare? Ganska enkelt att mäta, speciellt om du satt bra mål.
Men det viktigaste är att börja. Ta första steget. Utan att tänka på att det är en elefant du skall äta upp. Sedan tar du ett steg till och ytterligare ett steg och ytterligare ett steg. Till slut har du kommit en bra bit på resan – och helt magiskt så känns det inte så lockande längre med en chipspåse i soffan en tisdagskväll framför House.
Du kommer kanske till och med fundera på att ta ett träningspass istället för att titta på tv. Eller träna på pianot eller något annat som du håller på att lära dig.
Så får man kroppen att glömma bort hur skönt det är att lata sig. Men det är hårt jobb och kräver massa övertygelse.
Människor är underbara. Får man bara rätt drivkraft så kan vad som helst hända. Sedan blir drivkrafterna lite snedvridna ibland, men det är en annan sak.
Se på Egypten till exempel. Eller Syrien. Folket fick nog till slut och det behövdes ingen amerikansk ockupationsstyrka för att förkasta maktbalansen. Men det är ganska stora och svåröverskådliga händelser, som dessutom krävde människoliv. Så trots risken att bli dödad så demonstrerade folk för att förändra något. Så stark är den mänskliga drifkraften.
På lite lägre nivå gick stockholmarna man ur huse för en ädel sak. En oskyldig varelse skulle avrättas, styckas upp och bortforslas. Mycket tid spenderades för ett nobelt syfte.
Händelsen var så viktig att SVT livesände. Aftonbladet satsade på både löp och de viktiga förstasidorna för att täcka händelsen. Trots det så misslyckades de inblandade att skydda det lilla livet, och de otäcka myndigheterna fick som de ville.
I gryningen slog de till, med ordningsmaktens lakejer som stöd och skydd. De förvisade de rentrogna och gav sig på detta monument som för de samlade stod för livsglädje och bevarandet av en snart svunnen livsstil. Sedan skar de upp ledstjärnan och fraktade bort den, utan att lärljungarna fick ta farväl eller ens inspektera den fallne.
TV Eken
Jag pratar så klart om den berömda TV eken. Eken som stod utanför TV huset och bedömdes av experter som en fallrisk. Andra (privatpersoner) tyckte inte lika och ville bevara denna ikon, denna förkämpe för stadens grönska (som knappt har haft löv sedan vi hade kontor där på 90talet).
Extra ironiskt var det också att stod man med eken i ryggen så har man Ladugårsgärde (eller Gärdet som det snarast kallas) till vänster, och Kungliga Djurgården till höger.
Två stora grönområden med massor med sköna träd att hänga i. Och under. Och runt. Lägg till Hagaparken och Järva tillsammans med Ekerö, Nacka och Hanveden så har jag jag svårt att se problem med överexploatering och “asfaltsöknens utbredande”.
Hade det inte varit bättre att få till ett beslut om att plantera ett nytt träd? Åke Askensten hävdade på Sourze att det handlade om en protest mot överexploateringen i Stockholm. “Det gäller miljö, natur och klimat. Men det handlar också om politik och demokrati.” Man kan dra det långt tydligen
Tillbaka till det där med drivkrafter. Tänk om samma mängd med människor lade lika mycket tid på att bekämpa syraattacker mot fattiga kvinnor. Bara för att ta ett exempel. Tänk vad mycket man skulle kunna uträtta då.
Jag säger inte att TV ekens försvarare fokuserade på fel sak. För dem var det en viktig sak att göra. Det jag funderar på är hur man kan väcka sådana behov att försvara andra saker.
Jag känner mig inte särskilt gammal, och faktiskt så är det så att jag aldrig brytt mig om vilken ålder jag har. Mellan 25 och 35 så var det faktiskt lite svårt att komma ihåg, och fortfarande så måste jag räkna ut min ålder när någon frågar.
Men sedan kollar man på ungarna, och det är då (i alla fall jag) inser att åren går. Äldsta grabben är 17 år. Samma ålder som jag själv började planera för att flytta hemifrån…
Sen upptäckte jag härom dagen att till och med Princessan Peach växt upp, och försörjer sig tydligen som burlesk artist. Kanske inte går så bra för Mushroom Kingdom?
Fast frågan är om det var bättre förr? Peach har alltid varit en irriterande hjälplös stackare som konstant lyckas gå och bli kidnappad av den elacke Bowser.
Dessutom kommunicerade hon med massa högpitchade pipljud. Undras hur hon låter nu?
Det här inlägget har legat ett tag, det är mer för tt sammanfatta för mig själv än något annat. Undrar du över bra half guard kollar du videoklippet längst ner.
Hur sammanfattar man ett heldagsseminarium i brasiliansk jiu jitsu med en brutal instruktör?
Bara med superlativ! Extremt bra, sjukt kul och så otroligt givande. Instruktören var Priit Mikkelson, brunbälte och en person som är sparsmakad med beröm och definitivt låter dig veta när du gör fel.
Det sak jag definitivt tar med mig är vikten av att konstant kontrollera och finslipa posture
The basics:
Introduction, isolation, integration
Lär dig några få tekniker, och mästra dem!
Dracula
Stephen Hawkings
Mount escape – knee elbow
Mount escape – hydraulic (avslutas med dubbla hookar eller benlåset)
Det är inte katastrof att bli mountad. Ta det lugnt, slappna av, vila, tänk, planera escape och genomför den bra. Med bra posture i bottom kan den andre inte attackera!
Posture!
Mount escape hip bump rock the boat
Pre mount escape
Knee elbow
Stephen Hawkings
Side control
Kill the arm
Ninja mount
Step over mount
Vikten av baskunskaperna
Kör långsamt, repetera
Var den Andres lärare, lår honom upptäcka vad du gör
Kör alltid på den Andres förmåga
Slowroll, tänk dig att du har munnen full av vatten
Skapa utrymme
Låt dig inte hamna i guard
Posture, posture, posture
Det här inläggt har suttit långt inne, och egentligen är jag inte färdig med det, men det tar nog tid innan jag blir klar.
För det mesta så vet jag vad jag vill med träning, med att pusha med själv. Jag har inget problem att ta mig till total utmattning, när kroppen bara skriker och ber hjärnan att ge upp.
Men det kräver ett mål. En tydlig fyrbåke som visar var man skall.
Det har jag haft, i och med brassejutsun. Målet har varit träningsläger i Brasilien och blått bälte. Men det fungerar inte och det är väl därför det känns så jobbigt. Med stor familj och krävande arbete så finns det utrymme för att träna en hel del. Även om jag missar flera träningar i månaden bara för att jag måste prioriter annat på jobbet eller med familjen.
Men kombinerar man det med lokaltrafiken i Stockholm så blir det en störning för mycket. Det blir för mycket strul helt enkelt. BJJn kräver att jag är på en specifik plats vid en specifik tid. Kombinerar man det med störningar jag kan kontrollera (familjerelaterat) med störningar jag har valt (arbetet) tillsammans med störningar som inte borde uppstå men som kommer ofta och länge (pendeltågen) så blir det för mycket.
Stressen gör att min toleransnivå för annat blir för låg, och allt blir bara jobbigt.
Andra lösningar är att flytta, vilket är ett dyrt och långsiktigt alternativ. Att åka bil från Västerhaninge till Arlanda tar om möjligt ännu längre tid och är än mer okontrollerbart. En möjlig lösning på sommarhalvåret är att köra MC. Men jag har vare sig MCkort eller hoj, vilket gör att den lösningen också tar massa tid och kostar lite för mycket pengar.
Så vad gör man då?
Lösningen som jag ser det är att ge upp brassejutsun, i alla fall det här året. BJJ är sjukt roligt, och något som verkligen passar mig. Men det fungerar inte med resten av livet… *poff* så var det roliga borta…
Så vad får det bli istället?
Det kommer ju bli en hel del hundrelaterat i höst och vinter, det är ju en sak som är säker.
Har precis påbörjat ett experiment, hur varm blir bilen i solen? Att bilen blir varm vet väl alla, men hur varmt blir det om man sitter kvar, och hur snabbt blir det varmt? Lite Mythbusters över det hela.
Klockan är 14, och bilen står på en vanlig parkeringsplats mitt i solen. Utomhus, under bilen i skuggan, är det 27,6 grader. 13.50 när jag klev in i bilen var det 25 grader. Nu är temperaturen uppe i 30,7. Värmen stiger fortare än jag trodde.
Jag kommer uppdatera inlägget var tionde minut, och twittrar under tiden med taggen #solvarmt
Uppdat #solvarmt kl14.15 27,3 ute, 34,7 i bilen. Svettas mycket. Halvdålig fart på internet. Luften står helt stilla
Uppdat #solvarmt kl14.25 27,4 ute, 37 i bilen. Shortsen börjar bli svettiga. Tur att jag nyss duschat. Avenged Sevenfold som sällskap.
Uppdat #solvarmt kl15.05 25,8 ute, 41 i bilen. Nu har grannarna fått det bekräftat. Rykten kommer spridas. 3e g de går förbi o tittar/pekar
Testade att lägga termomeyern i solen, visar inte mycket varmare än 43 grader. Och nu slog det mig, kan den här termometern mäta varmare än 40 grader? Failvarning. Skall öppna bildörren lite snabt och lyfta in utomhus givaren för att se om den ger samma temp
Uppdat #solvarmt kl15.15 47 i solen 41 i bilen. Russinfingrar. Högre puls än normalt, ca 80. Längtar efter Ninjas kalla pool
Uppdat #solvarmt kl15.25 54 i solen 40,5 i bilen. ännu högre puls (ca 90) o huvudvärkskänningar. Koncentrationssvårigheter?
Tiden går verkligen låååångsamt nu. Dessutom har jag sol på vaderna med. Brännande känsla. Rör mig långsamt för att inte bli onödigt varm. Måste komma ihåg att väga mig när jag kommer hem. @partypinglan…
Uppdat #solvarmt kl15.35 42,3 i bilen 60 i solen. Tungandad, huvudvärk, 120 i puls, yr konc.svårigheter! Ont i ryggen. Kan ej sitta still
Skall bryta nu, nu är det plågsamt. På riktigt. Bilrutorna är immiga. Solen på benen är olidliga. Värmeflashar i huvudet temperaturen ökar fortfarande! Kissnödig med…
15.35, en och en halv timme efter början avbryter jag!
Sammanfattningsvis så gick jag ner två kilo på 90 minuter, vilket enbart borde vara vätska. Temperaturen i bilen steg till 42 grader, vilket kanske inte låter mycket, men det var riktigt plågsamt på slutet.
För mig var det hanterbart, men för ett litet barn eller en hund hade läget varit helt annorlunda.
Tänk på det nästa gång du “bara” skall springa in i butiken och handla.
Man kan säga mycket om landsvägscykling, men det som hände efter dödsolyckan i Giro di Italia och hur deltagarna och stallen hanterade det säger en hel del.
Bakgrunden är att cyklisten Wouter Weylantd i Trekstallet krashade riktigt illa på tredje etappen, och tyvärr avled.
Etapp fyra neutraliserades efter ett moget beslut av tävlingsledningen, och på länken nedan ser ni hur riktiga supportrar och riktiga idrottsmän hedrar en fallen utövare.
Klippet är kort, så du kan kolla igenom hela. Siffran 108 är Weylantds startnummer. Titta speciellt på målgången. Respekt! Det är det enda jag har att säga om det.
Det finns ytterligare ett klipp på siten om du vill se mer respekt mellan utövare. Trek bestämde sig senare för att utgå ur Girot.
