Har man olika umgängeskretsar på twitter, facebook och google+ så kan det vara lite drygt att posta liknande innehåll i alla tre nätverken.

En helt annan sak, vad tycker du, skall man skriva “google+” eller “google plus”?

Ett sätt kan vara att strunta i att använda alla, och bara hålla sig till ett nätverk, men det vet jag inte om någon klarar av idag.

Vill du koppla ihop dina sociala nätverk? Så här gör du

1. Ta reda på din google plus feed
2. Skapa ett rss flöde av din google plus feed
3. Styr ditt rss flöde till lämpligt socialt nätverk.
4. Klart

Enkelt va? Gör såhär! (förstår du inte ett ord av det som står där? Ingen fara, följ bara instruktionerna nedan).

Ta reda på din google+ feed url (håll muspekaren över din profilbild på google plus, den börjar med https://plus.google.com/ och sedan är det massa siffror).

Kopiera din feed url.

Gå sedan till PlusFeed, och lägg till sifferkombinationen i din feed url sist på deras url så att det ser ut så här http://plusfeed.appspot.com/109374473739600649115 (det är min google plus feed.

Då skapar PlusFeed ett rss flöde av dina google plus uppdateringar. Kopiera länken PlusFeed skapar.

Gå sedan till TwitterFeed. Klicka på Create feed och skriv ett Feed name. Klistra sedan in länken du skapade hos PlusFeed i Blog URL or RSS Feed URL rutan.

Därefter kan du välja var du vill publicera ditt flöde (twitter, facebook, statusnet etc).
Om du inte kopplat ihop twitter och facebook sedan tidigare så kan du välja att publicera feedinnehållet till bägge nätverken. Annars så väljer du att bara publicera till det ena nätverket (jag har så att det jag skriver på twitter halkar över på facebook med, så jag väljer att bara publicera till twitter).

Nu har du kopplat ihop det, så att det du skriver på google+ publiceras på twitter och facebook.

Om du vill använda facebook som huvudkälla är det bara att glömma. Facebook släpper inte ut något från deras nätverk.

Sedan är det ju lite intressant att vissa hävdar att RSS är dött. Det är det verkligen inte. RSS är ett utmärkt sätt att flytta data från ett ställe till ett annat.

Det gick fort att bli “hundmänniska”, eller ja… Kanske inte. Men något som verkligen går fort är Ninjas tillväxt.

Så här såg han ut när vi träffade honom på riktigt första gången

6 veckor gammal var han då, och en tvärhand hög.

Nu är han lite större, 13 veckor och otroligt mycket valp.

Ber om ursäkt för den dåligt stylade handen, men Ninja ville inte riktigt sitta kvar medans Rasmus och jag jobbade med kortet.

Förresten, det som knakade var ett grisöra som han tuggade på…

Återigen blir det stora störningar i pendeltågstrafiken. Ett tåg står still i tunneln innan centralen (norrgånde). Tågledningen har tagit beslut om att detta skall evakueras. Tågkön med pendeltåg är åtminstone 4 tåg lång.

Med andra ord har det trasiga tåget som behöver evakueras stått ett tag.

SL verkar inte ha koll alls. De bara kör på tills dess att det kommer ett stopp.

Hade de brytt sig om oss kunder så hade vi fått information om störningen reda i Farsta och i Älvsjö, så att vi kunnat välja andra färdsätt. Men SL väljer att blunda, och köra tågen ända fram tills dess att det inte går att köra längre fram. Att vi kunder råkar illa ut och blir onödigt mycket mer försenade, det verkar inte bekomma dem.

SL.se är som vanligt inte uppdaterad. Tågvärden vet inte mer än att tåget skall evakueras. Hur lång tid det tar eller status på hur långt de har kommit känner han inte till.

SVT Rapport skriver om att falska nyheter sprids på nätet http://svt.se/2.22620/1.2454778/falska_nyheter_sprids_pa_natet Och rubriken är just det “falska nyheter sprids på nätet”.

Läser man artikeln så handlar det om spekulationerna angående bilden från upploppen i Vancouver svt.se/2.22584/1.2458954/hur_bilder_kan_forleda och att eftersom det går allt fortare i mediesvängen så “för de svårare att kontrollera” och att “vi borde kanske kontrollerat, använt klassiska journalistverktyg”

Ja, att yrkeskåren journalister urvattnats till klipp o klistra artister de senaste åren har väl inte undgått någon. Och att det är viktigare att vara först med en nyhet går före så enkla saker som att kontrollera om det faktiskt stämmer. Något om en journalist faktiskt kan göra väldigt enkelt, genom att lyfta luren och säga “Hej det är XX på nyhetsbladet”. Då får de för det mesta svar.

Hela rubriken är dessutom så sjuk och så frånvändande att jag undrar om patienten verkligen har sjukdomsinsikt. I de här fallen så är det TT, Scanpix och traditionella media som plockat upp nyheterna och skrivit om dem. Så jag kan inte säga annat än att journalister sprider falska nyheter.

Fast det är ju iofs ingen nyhet. Jag blir mest förvånad när det som står i Aftonpressen faktiskt stämmer.

Sen kan man ju fråga sig vad rubriksättaren på den här nyheten tänkte på? Skulle han rubriksatt det här inlägget ha det väl stått “sanningen bakom…” Näe, jag kommer faktiskt inte på något tillräckligt skruvat.

Dagens garv går helt klart till den här videon:

Faller under kategorin ”kul ide men det blev visst inte så bra”

Inkallning är problematiskt, för det behövs oftast (i ditt tycke) när din hund vill göra något helt annat.
Därför blir det svårt, för de flesta har inte satt grundvärderingarna med att hunden skall lystra och att du som förare skall ses av hunden om någon som (nästan) jämt är rolig, intressant, påhityig och ledande.

I Inkallning är så mycket mera går Memea Mohlin igenom hur du gör dels för att få grunderna i hund/människa relationen solida men också hur man gör när problem uppstår.

En ögonöppnare, för mig, var några av illustrationerna när det gäller korrigering. Man ser tydligt att hunden inte tagit till sig budskapet med vem det är som bestämmer.

Memea är väldigt beskrivande i flocktänket, med hierarkin och att människan inte skall bete sig som lågrankad flockmedlem.
Hon inleder dessutom väldigt snabbt med att man skall straffa hunden när den gör fel och/eller inte lystrar. Snabbt och överraskande nyp i skinnet eller grabba tag i nackskinnet förekommer flitigt. Att välta omkull hunden och att hålla fast den på rygg tills dess att den slutar streta emot förekommer också.

Det är fjärde upplagan från 2004 jag läst. Jag vet inte om Memea håller fast vid dessa metoder fortfarande, men hon säger emot sig själv senare i boken då hon tar upp tänket kring träning/bestraffning. Träning skall vara positiv, börja enkelt, bli successivt svårare och vara motivande för hunden (tänk belöning). Om du själv övar in något, hur motiverad blir du att fortsätta om du blir bestraffad med smärta/obehag för att du missade något?

Början av boken tyckte jag var väldigt problemtung och innehöll mest öppna frågor och resonemang utan svar. På slutet kom det flera intressanta övningar och tekniker tillsammans med resonemang king hur man når resultat.
Men i flera fall tyckte jag avlutningen saknas, där Memea pratar om att kräva hundens uppmärksamhet (hur gör man det?) och att föreslå övningar där hon skriver redan i texten att man kommer misslyckas.
Hur demoraliserande är inte det för hunden, och frustrerande för föraren?

På det stora hela är det en okej bok, men det finns bättre (som Kontaktkontraktet och Skjut inte hunden) böcker att lägga pengarna på.

Layotmässigt är det en bra bok, med hög läsbarhet, utrymme i marginalen att antecka, bra illustrationer och lagom med hundbilder. Vissa hundbilder kändes som att de var från 60-talet, och ingenstans står det något om hundras eller situation.

Slutsats: helt okej, men inte jättebra. Upplagan kändes något gammaldags och hängde inte ihop rent logiskt. Memeas hundkunskap lyser inte igenom, men uppenbarligen finns det erfarenhet.

Veckans skratt:

Alla sätt är bra utom de dåliga, och i det här fallet så blev det en touchdown.

Första gången man gör något oväntat så blir de flesta ganska överraskade. Använd det!

Här är några enkla tankar kring e-post… http://theoatmeal.com/comics/email