AC leden är enkelt sett leden mellan nyckelbenet och axeln. Impingement, rotatorkuff och bicepstendonit hör till det här området. En resektion är när man går in och rensar bort oönskad bentillväxt i leden.

 

Så här ser det ut. En grovkalibrig storstädning helt enkelt.

Jessica på Aktiverakliniken var riktigt bra, och jobbade med axeln på ett bra sätt. Nu efter det att kirurgen gjort sitt jobb, då är det dags för en ny bekantskap. Enter Sjukgymnast-Ricardo!

Förutom att vara lika trevlig (läs letar upp var det gör ondast och trycker tills det slutar göra ont) som Jessica med triggerpunkterna så verkar han riktigt bra. Någon som känner till och förstår BJJ är alltid bättre i mitt tycke.

Jag hade siktet inställt på 6 veckors rehab, vilket kirurgen snabbt tog ur mig. Sjukgymnast-Ricardo tog snabbt ur mig det han med. Lyssna på det här:

De första två månaderna kommer vara indikativt hur rehabben blir och när återgång till BJJ blir aktuellt

De första två månaderna… Men han förstår bjj och har en bra poäng. Inom många andra sporter så kan man kontrollera förutsättningarna, men just det som är roligt med bjj blir just en svaghet i detta. Dvs det tredimensionella, möjligheternas möjligheter och hur det väldigt snabbt kan ändras från en position till en annan. Att jag har aparmar som ger väldigt stora moment på axeln är ju inte direkt en fördel i detta.

Träningen till en början blir 4 fokuserade pass om dagen på rörlighet och blodflöde. Ja alltså att få igång blodflödet i vävnaden, inget annat “you sick bastard”!

Fyra pass om dagen låter ju coolt, men det är tre rörelser som skall göras, med 20 reps. Suck, känns som att bjjn ligger låååångt borta nu. Lyfta armarna rakt upp med tummarna framåt är första övningen. Att flaxa med armarna som en fågel (fast långsamt) är nästa övning. Tredje övningen är att brösta upp och trycka ihop skulderbladen. Bränner det typ 10 kcal tro?

Som alltid är muskelkontakt, kontroll och hållning viktigt. Också att känna efter dagen efter med, hur det känns i kroppen och att undvika att spänna mig. I värsta fall är det bara att trycka på med smärtstillande för att inte spänna mig.

Nåväl, det är bara att suga i sig. Även den längsta resa börjar med det minsta steg. Kan fortsätta med löpningen nu med, så jag får äntligen reda på hur det går för Runner 5 och de övriga i Abel Township

 

Leave a comment

Leave a Reply

%d bloggers like this: