Kategorier
Livet

Del 1 – Utmattningssyndrom (UMS) och psykisk ohälsa

Det här är min historia om hur det är, varför det blev som det blev och mina erfarenheter om UMS och vägen tillbaka

Del 1 – Jag lider av uttmatningssyndrom (UMS) och psykisk ohälsa. Det är den du läser nu.

Vem är jag idag?

Del 2 – Hur hamnade jag här. Hur “fick” jag Utmattningssyndrom (UMS)

Arbetsplatsen, min “behandling”, återgången till normalläge.

Del 3 – Min tes om hur hjärnan utmattas och slutar i utmattningssyndrom (UMS)

Alla är sin egen lyckas smed och här får du lite tankar kring hur du kan må bättre

Hela texten i sitt långa format har du här.
Del 4 – Utmattning och psykisk ohälsa

Min långa text om min långa resa som ännu inte är framme vid sin destination

Den som drabbats av UMS klarar inte av att läsa. Jag kunde inte läsa mycket mer än någon mening innan jag tappade fokus och glömde vad jag läst. Därför inleder jag med min punktlista på vad jag tycker utifrån mina egna erfarenheter av UMS och det jag gick igenom.

I slutet av artikeln finns en punktlista för dig som lever med någon som drabbats av UMS.

Punktlista för dig som drabbats av UMS

  1. Det kommer ta lång tid. Vila.
  2. Berätta ärligt om hur du mår enbart för de som behöver veta. För alla andra svarar du bara något generiskt som du övat in. Typ, jag hankar mig fram eller Jag tar en dag i taget eller liknande
  3. Se till att din livspartner hjälper dig. Få skjuts till möten. Få avlastning i vardagen.
  4. Lyssna på din kropp. Hör du inget från kroppen behöver du bubbla in dig. Hör du något från kroppen så bubbla in dig.
  5. Vänta med att få svar på dina frågor om ansvar, skam och liknande.
  6. Du kommer komma tillbaka. Du kommer känna igen både kropp och sinne så småningom.
  7. Det kommer ta lång tid. Vila

Jag lever med UMS och det är osynligt

Det här blir ett personligt inlägg om något skamligt som jag hållit i princip hemligt i många år. Det finns ytterst få som vet och många som anar.

Jag lider av psykisk ohälsa. Jag har utmattningssyndrom (UMS). Jag har utmattningsrelaterad ångest. Min arbetsgivare jobbade nästan ihjäl mig och jag sprang in i väggen i full fart. 

Saker jag har frågat mig och som säkert andra känner är bland annat: Varför känner jag skam över detta? Varför drabbades jag? Kommer jag någonsin ”bli mig själv” igen? Vem är jag nu?

Den här texten har jag marinerat på i typ två år. Jag hade tänkt att skriva den i tredjepersonsform, men det har aldrig blivit av. Skammen är så djup att jag inte ens kunnat ”berätta” om ”någon annan”.

Jag vet inte om det blir en eller två texter men jag har kommit till insikt om att varje gång jag läser om det eller hör någon annan som drabbats så lättar det lite. Då borde jag göra det samma på något sätt.

Kan jag bara hjälpa någon så är det värt det, men det är f*n inte lätt…

Hur mår jag idag, eller rättare sagt vem är jag idag

Frågan är relativ. Vad är normalt? Är det normalt att inte veta vilket ord jag skall välja? Är det normalt att hjärnan ”stannar” av att plocka undan saker? Är det normalt att handla och sedan vara sänkt resten av dagen? Är det normalt att inte kunna somna och att inte kunna sova en hel natt?

För mig är det normalt att tappa ord, att hälsa på folk och inte veta vad de heter sekunden efter. Plockar jag undan saker och städar så gäller det att sluta i tid för annars så fungerar jag inte resten av dagen.

Jag lovar att ringa folk eller åka hem till dem men sedan glömmer jag eller får sådan ångest att jag inte klarar av att göra det. Sova går när jag medicinerar.

Annars har jag svårt att somna, jag störs av minsta lilla ljud och vaknar till och tidiga morgnar (läs vid tre – fyra tiden) vaknar jag och kan inte somna om.

Ju fler beslut och intryck en aktivitet innebär, desto hjärntröttare blir jag.

Att handla innebär ungefär miljarders intryck och mängder med beslut. Jag skulle hämta gräddfil när vi var och handlade. Först var jag tvungen att ringa Tess (hon var på annan plats i affären) och fråga vad det var jag skulle hämta för det hade försvunnit ur hjärnan.

Väl framme vid mejerihyllan så kunde jag 1/ inte komma ihåg var gräddfil står och 2/ hur gräddfil ser ut. Det slutade med att jag gick ut ur affären och satte mig i bilen för att bubbla** in mig. Utan gräddfil.

Tess har vant sig så hon handlade färdigt utan mig.

Plocka upp tvätt är fruktansvärt som ett annat exempel. Det innebär minst ett val per plagg.

Var skall plagget vara. Skall det hängas eller vikas. På vilken galge skall det hänga. Hur skall det vikas. På vilken hylla eller i vilken låda skall det ligga. För dig en enkel självklarhet.

För mig så svårt att det inte blir av utan den rena tvätten ligger i tvättkassen och jag plockar plaggen därifrån. På gården där jag bor nu har Tess hjälpt mig så att alla plagg har en skylt om var de skall vara. De enda plaggen som hänger på galge är underställströjor. Alla byxor hänger i en hälla på en skruv.

Det gör det lättare, men inte lätt.

Jag har alltid varit vass på ganska avancerad huvudräkning och överslagsräkning. Nu kan jag inte räkna ihop tre enkla tal i huvudet och gör jag ett snabbt överslag (som till exempel hur många timmar det är kvar till middag så blir det sällan rätt.

Mobilen var ett stort problem i början av min UMS sjukskrivning. Jag skulle googla  något men då kunde en app ha skickat en notifiering och då skulle jag kolla den men då var det något annat som fångade min uppmärksamhet och efter ett tag visste jag inte vad jag skulle göra så då lade jag ifrån mig mobilen.

Men då kom jag på vad det var jag skulle googla så då började jag om. Lättdistraherad och med guldfiskminne.

Eller som nu när jag skulle kolla upp den lättdistraherade hunden i en animerad film, kollade filmklipp från fel film och sedan fastnade på att kolla en video om sämsta motorsågen på Amazon.  När det var den här videon jag letade efter

Då är detta på en bra dag. När allt funkar som det skall.

Enligt försäkringskassan så är detta att anse att vara frisk och att arbetsgivare skall tycka att det är ok så det är bara att lönejobba. Trots pågående ”behandling”, trots läkarintyg trots forskningens konsensus att läkningen tar tid och trots överklaganden av beslut.

Jobba på!

Frågan vem jag är nu, det är en betydligt svårare fråga att svara på. För i detta har jag förändrats rejält. Tess har sett vissa sidor som hon inte uppskattar och de jobbar jag hårt på att förändra.

Jag får inte överblick på samma sätt som tidigare. Jag orkar inte på samma sätt som tidigare. Jag kan komma ihåg två saker på en att-göra lista men om vi pratar om ett tredje alternativ så tappar jag både det som skall göras och det vi diskuterade.

Förut var jag extremt bra på att multitaska och hade extremt korta omställningstider. Nu måste jag göra en sak i taget, annars tappar jag alla bollarna eller kommer inte ens ihåg att jag hade bollar i luften.

Det kostar på något enormt att vara social och prata med vänner.

Så jag får nog passa på den frågan – Vem jag är nu. Jag är inte samma person som tidigare i alla fall, det är ett som är säkert. Jag letar efter vem jag är till viss del men jobbar också hårt på att upptäcka mina nya ”quirks” som UMS:are och hur jag får förhålla mig till dem.

En ständig följeslagare är tanken ”vad var det nu jag skulle göra…” Eller liknande

Hur hamnade jag här

Jag har alltid varit högpresterande och haft ”det omöjliga tar bara lite längre tid” som typ ett livsmantra. Allt går att lösa och går det inte att lösa får jag bara jobba lite hårdare och smartare.

Jag har alltid haft massor med projekt, biverksamheter, affärsideer och webbar på sidan om arbetet tillsammans med att ha styrelseuppdrag, företagsengagemang och föreningsverksamhet igång.

Det har alltid varit kul och stimulerande med massa saker att göra och positiv stress och roliga projekt att sätta tänderna i.

Känner du igen dig så säger jag bara; ta ett djupt andetag och fundera en sekund. 

Min tes är att du är predestinerad att drabbas av UMS. Var tionde elitidrottare drabbas av UMS. 10%! Elitutövarna har vi inte bara inom idrotten utan även på lagret, i butiken, på kontoret och hemma med.

Det är inte att jag inte kan, utan hur jag gör det som är frågan

Jag kan vika tvätten, men det kanske tar tre gånger så lång tid eftersom jag måste ta pauser, jag vimsar runt och hittar inte riktigt vad jag höll på med.

Jag kan laga mat, om det är att koka ägg. Är det med komplicerade recept så tar det tid.

Jag kan inte hålla något i huvudet utan jag måste dubbelkolla allt hela tiden. Skall jag ha 2 dl ris så glömmer jag bort mängden när jag tagit fram riset och när jag tagit fram decilitermåttet så har jag tappat bort hur mycket som det skulle vara.

Vika tvätten eller koka ris är kanske det enda jag gör på hela dagen.

Det är också hur mycket stöd jag får från folk runtomkring mig som gör att det funkar. Istället för att jag kör själv eller åker kommunalt till ett läkarbesök så får jag skjuts.

Inköpslistan är redan bestämd så jag plockar bara ner varor i korgen. Menyn är redan bestämd så jag behöver inte fundera på vad vi skall äta.

Råvarorna finns hemma så jag kan laga maten genom att bara följa receptet.

Det är vare sig bra eller dåligt, det är annorlunda jämfört med tidigare 

Punktlista för dig som är nära någon som drabbats av UMS

Du kommer troligen störa dig något enormt på vissa saker hos din UMS drabbade vän. Det enda jag kan säga är att detta är tecken på UMS och inte något som din vän väljer.

Jag skriver vän här nedan enbart för att det är för långt att inkludera alla möjligheter som vän/livskamrat/släkting/närstående/arbetskamrat/etc. Men det är det jag menar.

  1. Stå ut. Jag och min fru separerade nästan.
    Du kommer troligen störa dig något enormt på vissa saker hos din UMS drabbade vän. Det enda jag kan säga är att detta är tecken på UMS och inte något som din vän väljer. Du blir ghostad. Du blir snäst åt. Du blir satt i andra hand. Tyvärr så kommer det ta tid innan det går över men stå ut.
  2. Hjälp till att se tecknen på hjärntrötthet.
    Din vän kommer troligen inte ens märka att det håller på att gå dåligt. Det går fort från att ha en gnutta energi till att ha tömt alla energireserver totalt. För min del är de yttre tecknen att jag tappar ord. Att jag gäspar frenetiskt. Att jag börjar klia mig. Bland annat. Detta kan ju vara annat i ditt fall men lär dig tecknen och agera på dem.
  3. Hjälp din vän att att undvika energitjuvar
    Det kan vara svårt att hitta dem, men till exempel handling, välja bland olika val eller plocka tvätt är bra exempel. Handla kan fungera, men ibland inte. Ge då ett alternativ som är lätt att säga ja till såsom ”du kanske skall sätta dig i bilen och vänta” eller liknande. Ibland så säger jag ”jag vill inte välja” när jag är hjärntrött. Det är en signal till min fru att just nu så är det på gränsen. Det är alltid enklare att inte välja än att till exempel välja mellan korv stroganoff eller revbensspjäll till middag. Du kommer se mönster i vissa beteenden och då kan du hjälpa din vän att undvika energitjuvarna.
  4. Låt det ta tid
    UMS tar tid att bryta ut och energidepåerna är så låga då att precis allt är slut. Dessutom tar det enormt lång tid att komma upp till en ”fungerande” nivå vilket kan vara frustrerande. Men med att låta det ta tid så kan det också vara att stå ut med att vissa saker tar extremt lång tid att göra. Att göra en uppgift och sedan behöva vila är inte ovanligt. Att ställa undan två saker på olika platser kan vara allt som gick den dagen och skall ni då städa garderoben så kommer det ta tid.
  5. Var förberedd på konstiga reaktioner.
    Något så enkelt som att du föreslår att ni skall åka en annan väg i bilen kan leda till att du blir utskälld. Eller att din vän börjar gråta.
    Det här är typiskt UMS. En liten förändring blev lite för mycket för din vän att hantera. Det kan ha fungerat förut, men tidigare så har energin varit rätt och platsen varit rätt och din vän varit på en bra plats mentalt.

Fotnoter

[1] = Jag skriver ut företagsnamnen eftersom allt finns publikt på Linkedin i vilket fall som helst.

[2] = Bubbla in är ett uttryck som jag snott från SuperStarkaSotarSara. För mig är bubbla in en skyddsmekanism när jag inte orkar med mer intryck. Att få vara ifred utan val och utan krav och slippa mer inmatning i hjärnan.

[3] = ghostad är uttrycket när din kompis försvinner från radarn. Svarar inte på samtal, sms eller inbjudningar. Försvinner som ett spöke liksom

[4] = med quirks så menar jag märkliga personlighetsdrag som uppstått efter UMSen. Det är inget negativt med det utan snarare bara en observation om att saker i personligheten förändrats.

{5] = Brossla är att bära stockar så att de ligger rätt och lätt kan lastas upp på kälke eller kärra

[6] = Lunning är processen när du tillsammans med brosslaren lastar kälken/kärran och sedan kör ut virket ur skogen

Kommentera