Kategorier
Livet

Del 2 – hur hamnade jag här och ”fick” Utmattningssyndrom (UMS)

Det här är min historia om hur det är, varför det blev som det blev och mina erfarenheter om UMS och vägen tillbaka

Del 1 – Jag lider av uttmatningssyndrom (UMS) och psykisk ohälsa.

Vem är jag idag?

Del 2 – Hur hamnade jag här. Hur “fick” jag Utmattningssyndrom (UMS) Det är den du läser nu.

Arbetsplatsen, min “behandling”, återgången till normalläge.

Del 3 – Min tes om hur hjärnan utmattas och slutar i utmattningssyndrom (UMS)

Alla är sin egen lyckas smed och här får du lite tankar kring hur du kan må bättre

Hela texten i sitt långa format har du här.
Del 4 – Utmattning och psykisk ohälsa

Min långa text om min långa resa som ännu inte är framme vid sin destination

I slutet av artikeln finns en punktlista för dig som lever med någon som drabbats av UMS.

I efterhand, när började det hela?

Det är en fråga som flera frågat i olika sammanhang. Jag trivdes jättebra på Swedavia[1] där jag arbetade som Director Customer Relations vid den tiden.

Kaos och internationell miljö var min hemmaplan och jag trivdes som fisken i vattnet med att dels ha järnkoll på allt men också att utveckla verksamheten.

Lite gnisslade det i hjärnan för jag upplevde att företaget föredrog politik före bra resultat så tankarna att byta jobb fanns där.

Jag hade rejält med strul i ett annat företag som jag var aktieägare och styrelseledamot i.

Den typen av strul vill du aldrig uppleva men i korthet så försökte en av aktieägarna/styrelseledamöterna köra företaget i konkurs och göra ett fientligt övertag.

Det var dessutom bara början på en flera år lång mardrömsresa.

Jag och Tess var på en semesterresa 2015 och där hände något konstigt. För första gången någonsin glömde jag min telefon. Dessutom två gånger.

Vi skrattade åt det och kallade det semesterhjärna. Så här i efterhand så var min hjärna stekt redan där.

Jag bestämde mig för att byta arbetsplats och 2015 hittade jag ett litet affärskonsultföretag (finskt) där jag och Svenske VDn kom riktigt bra överens. Vi var de enda i Sverige och hade bokstavligt talat skitkul!

Det var allt från relationsförsäljning, skapa nya affärer, föreläsa, ändra företags verksamheter och massor annat. Såklart så jobbade jag mycket och länge och hårt.

Med provisionslön på stora affärer i startprojekt, uppföljning och prenumerationsmodell så blir det ju extra krydda i att stänga affärer med så motivationen var på topp. Svenske VDn slutade och vi köptes av jätten Bisnode.

Jag gick från ett litet startupföretag till ett gigantiskt Europeiskt företag med hundratals säljare och chefer för allt möjligt. Inte det jag ville.

Arbetsbelastningen blev monumental. Jag skulle övertyga säljchefer om att få utbilda deras säljare. Jag skulle utbilda säljarna om den nya produkten så att de kunde boka oss hos kunderna. Jag skulle sälja hos kunderna. Jag skulle sköta leveranser, prissättning, support och samtidigt marknadsföra.

Tillsammans med att sköta relationerna med befintliga kunder och sälja mer hos dem med. Vårt sälj var relationsförsäljning på hög nivå med fokus på långsiktiga förbättringar för våra kunder. Ofta sålde vi på VDar och ledningsgrupper.

Bisnode sålde adresser, statistik och registertvättar (förenklat) vid den tiden. Korta säljcykler och enkla leveranser.

Våra startprojekt tog längre tid att sälja in än vad Bisnode var vana vid och en kund kunde ta upp till 12 månader innan intäkterna var uppe och rullade i full fart.

Det var Finska Bisnode som köpte det Finska företaget jag jobbade för. När jag kom till Bisnode så var det i princip som om ingen visste vem jag var, vad jag sålde eller vad jag skulle tillhöra för avdelning.

Du kan väl sitta här så länge… Typ så. Värre blev det när finska bolaget inte ville betala min lön för de ansåg att Svenska Bisnode skulle betala den – vilket de inte ville eftersom köpet inte var genomfört och alla avtal inte klara.

Vid julen det året så hände något märkligt. Helt plötsligt var min plånbok borta. Jag letade överallt i flera dagar och samma dag som jag förlustanmälde kort/id så hittade jag den i bilen.

Apropå bil så började jag som alltid hittat bra att hitta sämre och sämre och fick förlita mig till Google tjejen så jag kunde hitta fram.

En dag skulle jag till en kund i Åkersberga men när jag körde in i Uppsala så upptäckte jag att jag var på fel plats.

När Bisnode började betala lönen så hade jag en period med garantiprovision. Vi planerade försäljningsnivåer utifrån marknadsföring och aktiviteter, leveranskapacitet och annat.

Veckan när jag skulle gå på semester så fick jag nina säljmål och provisionsnivåer. Försäljningsmålet var fördubblat utan att det kommunicerats tidigare.

Med provisionslön så innebär detta att lönen halverades. Tufft besked daen innan semester och det var tydligt att min chef inte var bekväm med det heller. 

Den chefen jag hade då var bra, det var organisationen som inte klarade av att ta upp ett nytt företag i Bisnode.

När jag kom tillbaka efter semestern det året så ställde min chef väldigt kontrollerande frågor om jag var återhämtad efter semestern. Om jag var redo att köra igång hösten. Om jag hade ork att driva på.

Självklart svarade jag ja på allt detta men jag tror att han såg något där som han var orolig för tidigare. Det höll till i september – sedan stängde min kropp och hjärna av totalt. 

Jag gick till vårdcentralen för att sjukskriva mig och när jag informerade min chef om det så lät han inte överraskad i alla fall. Företagshälsovården tog över sjukskrivningen och standardpaket 1a mot utbrändhet sattes in.

I detta så ingår det att ganska snart lägga upp en plan för hur en återgång till arbetsplatsen skall se ut. Denna plan presenterade min chef för mig och min läkare och den innebar bland annat att jag skulle flyttas till en annan avdelning, ha en ny chef, ha extremt avgränsade analysuppgifter, att ingen direktkontakt skulle få tas med mig utan att allt skulle gå via nya chefen etc etc.

Det var en bra plan.

Efter ett tag (läs månader) så ansåg sjukskrivande läkare att de inte hade rätt resurser där utan att det fanns specialister som kunde hjälpa mig bättre.

De remitterade mig vidare till Kognitiva teamet där jag gick våren och hösten 2017.

I rehabiliteringen så skickades jag på massa olika aktiviteter som skulle utföras och lyckas med. Yoga. KBT, Samtal. Möten.

Allt det jag inte klarade av och allt det som inte gick.

Hela tiden mättes min förmåga, jag fick prestera maximalt hela tiden i att beskriva och förklara hur sjuk jag var.

Att vara sjuk och hela tiden få göra det som gjorde dig sjuk gör dig sjukare

Prestationskravet i vårdplanen var hög, så kan vi säga. Träffar med nya människor där jag hela tiden skall förklara min situation för anonyma ansikten helt utan sammanhang.

Varje ny läkare ställde samma frågor om samma problem. Jag tror jag försökte leka papegoja och upprepa samma symptom, samma problem och samma svårighet på samma fråga.

Det är väldigt svårt även för en högpresterande människa som står på höjden av sin förmåga. Det ledde till att bilden av mitt tillstånd självklart förändrades baserat på hur jag mådde, vem som frågade och hur de frågade.

I det programmet så ingår det att arbetsgivare, psykolog och jag skulle träffas och diskutera en plan för återgång till arbetsgivaren och arbetsplatsen.

På detta möte så fick jag reda på att det varit omorganisationer. Att min roll inte längre fanns kvar. Att arbetsgivaren inte kunde erbjuda anpassade arbetsuppgifter. De vi träffade på det mötet låtsades som att den första planen (som dokumenterades i journalanteckingarna) inte fanns.

Det var mycket annat negativt med men det förskonar jag dig ifrån. Budskapet var enkelt och tydligt. Om jag absolut envisades med att vilja komma tillbaka så skulle jag få kämpa. 

Att kämpa för att få komma tillbaka till den arbetsplats där de jobbade sönder mig kändes inte särskilt lockande.

Detta möte var ett möte så udda att specialistpsykologen och specialistläkaren som bägge enbart arbetar med frågor som dessa inte hade sett det förut. På hösten 2017 när behandlingen hos kognitiva teamet var slut så remitterade de mig till specialistpsykologin då de ansåg att jag behövde mer hjälp av ännu mer specialiserade läkare.

Första mötet var 90% upprepning av det som stod i min journal samt en diskussion om läkemedlen då den läkaren hade en annan uppfattning om medicineringen än den tidigare läkaren.

Sedan började en ”lustig” process.

Vid varje nytt läkarbesök fick jag träffa en ny läkare. Den läkaren behövde då läsa in sig på min journal vilket tog tid av läkarbesöket.

När jag innan sommaren träffade ytterligare en ny läkare för ytterligare upprepning av processen så sjukskrev han mig över sommaren och inpå hösten. Detta då han visste att han som hyrläkare inte skulle vara kvar och att de skulle ha svårt att ha resurser över sommaren.

8 läkarbesök träffade jag 7 nya läkare. Alla läste min journal under tiden för läkarbesöket. Alla hade åsikter om tidigare läkares medicinering.

Alla ville ändra medicineringen. Ingen behandlade. Inte en enda gång. Det vet jag i och för sig inte. Jag vet fortfarande inte vad ”behandlingen” för UMS är.Trots lång tid hos specialiserade psykologer.

Den sista läkaren träffade jag två gånger. Något gick episkt fel där, för hon vägrade att svara på försäkringskassans frågor och när försäkringskassan bad om förtydliganden så svarade hon att hon hade svarat redan.

För min del så ledde det till att försäkringskassan avslog min sjukskrivning.

Det vill säga att jag inte kunde jobba för jag var för sjuk och jag inte fick ersättning från försäkringskassan för min läkare kunde inte uttrycka sig i skrift.

Privatekonomin rämnade och för en som redan är sönderstressad så kan du ju lätt tänka dig vad den stressen gjorde.

När jag ifrågasatte läkaren och vad hon höll på med så tryckte hon på överfallslarmet och alla hennes kollegor (samt chef) kom springande. Jag gjorde ett stort nummer av att sitta still och lugnt upprepa mina frågor, men jag var ju då redan ”dömd” av alla på mottagningen som farlig.

Jag fick rätt i min IVO anmälan men det räddade ju inte privatekonomin.

Blir du remitterad till Haninge Psykiatri så föreslår jag att du går någon annanstans. Vård får du inte och du kommer få träffa olika läkare varje gång. 

På senhösten bytte jag till en annan klinik och fick träffa en vettig läkare som hjälpte mig med försäkringskassan. 

Han hade en hel del bra saker att säga och justerade/bytte medicinering även han. Skillnaden var att det var inte hans åsikter om dos X eller medicin Y, utan att han kunde förklara den kemiska obalansen i hjärnan i samband med UMS. Han kunde också visa på behovet av att lösa problemen istället för att medicinera mot symptomen.

Behandling blev det inte riktigt tal om och i januari 2019 började jag Småbrukarlinjen och flyttade till Huskvarna. Den ”behandlingen” är det bästa jag gjort och nu mår jag bättre än någonsin (läs Hur mår jag idag stycket så ser du vad bättre än någonsin är).

Som jag förstått det så är detta inte unikt.

Arbetsplatsen har en viktig roll i rehabiliteringen vilket de i vissa fall inte tar. En UMS behandling tar tid och måste få ta tid.

Att gå tillbaka till den arbetsgivare som gjorde dig sjuk och den roll som gjorde dig sjuk är farligt, för så lite förändras att du i princip kommer bli sjuk igen.

Behandlingarna som erbjuds för UMS vet jag inte riktigt vad de är, för under hela min sjukperiod (dvs år) så har jag fått behandling från kognitiva teamet i form av Mindfulness, KBT, stavgång och medicinsk yoga.

De remitterade mig även till en fysioterapeft vilket i mitt fall var en riktigt bra behandling, att få träna och lära känna min kropp igen. Men övriga har mest ändrat i medicinering. 

Samhällets och arbetsplatsens roll i det hela

Jag väljer ordet roll här med omsorg. Samhället är hårdare, tuffare och kallare än någonsin. Arbetsplatsen likaså. Effektivitetskraven är höga.

Det bästa en arbetsgivare vet är högpresterande individer som levererar över målen hela tiden. 

Men någonting är väldigt sjukt under ytan. UMS är vanligare sjukskrivningsdiagnos än influensa och kräksjuka tillsammans.

Många insjuknar varje dag och det tar tid att bli frisk, om du ens blir det. Blir du frisk så kommer du vara förändrad i grunden vilket skrämmer många.

Det finns forskning som visar att UMS ger bestående hjärnskador.

Rehabiliteringen på arbetsplatsen bygger på samma tänk som om du har alkoholproblem, om du brutit ett ben eller blivit synskadad.

Du har tidigare producerat (minst) 100% i ditt fack och rehabiliteringen innebär att du så snabbt som möjligt skall passa i samma fack och producera (minst) 100% igen.

Som UMSare så kommer du inte passa i ditt tidigare fack längre. 

För min del så tog det lång tid innan jag ändrade min sjukdomsberättelse. Till en början så pratade jag om att ”jag jobbade mig in i väggen” men nu försöker jag att säga att ”min arbetsgivare jobbade sönder mig” vilket är en betydligt sannare ingress.

Jag tror att det finns en hel rad med anledningar varför individer drabbas av UMS, men en sak är effektivitet.

Vi har enorma krav på oss att vara effektiva i allt vi gör och att hela tiden effektivisera mera. Agneta Sandström beskriver det väldigt bra:

Vi sköter ju våra familjer som vi sköter företag, det ska vara effektivt, man ska fylla dagen med viktiga saker, barnen ska lära sig saker, träna, åka hit och dit. Vi har väldigt lite tid i våra liv där vi bara sitter och pratar eller inte gör någonting, det försvinner mer och mer ut ur våra liv. Vi ska fylla varje timme med något meningsfullt också har vi väldigt konstig uppfattning om vad som är meningsfullt.

Fundera på det. För nästan alltid när vi effektiviserar så gör vi inte det för att få mer tid, utan vi gör det för att göra mer saker på mindre tid.

Det är ju inte så att vi effektiviserar för att få mer avslappning, göra avkopplande saker eller så utan det är hela tiden krav som skall uppfyllas.

Vem har inte suttit i kollektivtrafiken och svarat på mail? Jag kan inte räkna hur många timmar jag pratat i telefon när jag suttit i bilen. Kundsamtal. Säljsamtal. Personalsamtal. Avstämningar och så vidare.

Det vill säga att jag jobbat en hel arbetsdag. Sedan tar jag restiden och gör arbetsrelaterade uppgifter. Många gånger så kom jag hem och hade samtal i örat medans jag pussade frun och gick upp på övervåningen för att jobba vidare.

Vi ser hela tiden till att fylla vår tid med saker. Allt oftare dessutom flera saker samtidigt.

Som att köra bil och prata i telefon. Som att sitta med mobilen samtidigt som du tittar på tv/streaming.

Det där viktiga att göra ingenting och låta tiden ha sin gång har ingen plats längre vilket jag tror är extremt farligt.

Kolla gärna jobbannonser. Kraven är enorma på allt som en jobbsökande skall vara.

Glad, flexibel, många bollar i luften, högutbildad, leende, lagspelare, fatta individuella beslut, självgående, ansvarstagande, styra din egen tid, sätta dina egna mål, nå dina mål. Excelfantom. Wordninja. Administrationsproffs.

Det här är alltså inte en hög chefstjänst utan vilket rutinjobb som helst.

Punktlista för dig som är nära någon som drabbats av UMS

Du kommer troligen störa dig något enormt på vissa saker hos din UMS drabbade vän. Det enda jag kan säga är att detta är tecken på UMS och inte något som din vän väljer.

Jag skriver vän här nedan enbart för att det är för långt att inkludera alla möjligheter som vän/livskamrat/släkting/närstående/arbetskamrat/etc. Men det är det jag menar.

  1. Stå ut. Jag och min fru separerade nästan.
    Du kommer troligen störa dig något enormt på vissa saker hos din UMS drabbade vän. Det enda jag kan säga är att detta är tecken på UMS och inte något som din vän väljer. Du blir ghostad. Du blir snäst åt. Du blir satt i andra hand. Tyvärr så kommer det ta tid innan det går över men stå ut.
  2. Hjälp till att se tecknen på hjärntrötthet.
    Din vän kommer troligen inte ens märka att det håller på att gå dåligt. Det går fort från att ha en gnutta energi till att ha tömt alla energireserver totalt. För min del är de yttre tecknen att jag tappar ord. Att jag gäspar frenetiskt. Att jag börjar klia mig. Bland annat. Detta kan ju vara annat i ditt fall men lär dig tecknen och agera på dem.
  3. Hjälp din vän att att undvika energitjuvar
    Det kan vara svårt att hitta dem, men till exempel handling, välja bland olika val eller plocka tvätt är bra exempel. Handla kan fungera, men ibland inte. Ge då ett alternativ som är lätt att säga ja till såsom ”du kanske skall sätta dig i bilen och vänta” eller liknande. Ibland så säger jag ”jag vill inte välja” när jag är hjärntrött. Det är en signal till min fru att just nu så är det på gränsen. Det är alltid enklare att inte välja än att till exempel välja mellan korv stroganoff eller revbensspjäll till middag. Du kommer se mönster i vissa beteenden och då kan du hjälpa din vän att undvika energitjuvarna.
  4. Låt det ta tid
    UMS tar tid att bryta ut och energidepåerna är så låga då att precis allt är slut. Dessutom tar det enormt lång tid att komma upp till en ”fungerande” nivå vilket kan vara frustrerande. Men med att låta det ta tid så kan det också vara att stå ut med att vissa saker tar extremt lång tid att göra. Att göra en uppgift och sedan behöva vila är inte ovanligt. Att ställa undan två saker på olika platser kan vara allt som gick den dagen och skall ni då städa garderoben så kommer det ta tid.
  5. Var förberedd på konstiga reaktioner.
    Något så enkelt som att du föreslår att ni skall åka en annan väg i bilen kan leda till att du blir utskälld. Eller att din vän börjar gråta.
    Det här är typiskt UMS. En liten förändring blev lite för mycket för din vän att hantera. Det kan ha fungerat förut, men tidigare så har energin varit rätt och platsen varit rätt och din vän varit på en bra plats mentalt.

Fotnoter

[1] = Jag skriver ut företagsnamnen eftersom allt finns publikt på Linkedin i vilket fall som helst.

[2] = Bubbla in är ett uttryck som jag snott från SuperStarkaSotarSara. För mig är bubbla in en skyddsmekanism när jag inte orkar med mer intryck. Att få vara ifred utan val och utan krav och slippa mer inmatning i hjärnan.

[3] = ghostad är uttrycket när din kompis försvinner från radarn. Svarar inte på samtal, sms eller inbjudningar. Försvinner som ett spöke liksom

[4] = med quirks så menar jag märkliga personlighetsdrag som uppstått efter UMSen. Det är inget negativt med det utan snarare bara en observation om att saker i personligheten förändrats.

{5] = Brossla är att bära stockar så att de ligger rätt och lätt kan lastas upp på kälke eller kärra

[6] = Lunning är processen när du tillsammans med brosslaren lastar kälken/kärran och sedan kör ut virket ur skogen

Kommentera