Träning är alltid intressant att diskutera. De flesta har en åsikt och ännu fler har en undanflykt och ett par ursäkter som de drar snabba än Lucky Luke drar sin sexskjutare i en duell.

Jag har två mål med min träning. Det ena håller jag på till ett annat inlägg. Mitt andra mål är att jag försöker lägga på mig några kilo på rätt ställen. Därav Captain Crush grepptränare. Fyspass. Kettlebellsvingar. Convict conditioning programmet. Nu är ju CC programmet inte direkt något för den som vill bli bulkig a la Schwartzenegger utan snarare smidig och stenhård som en gymnast. Kettlebellsvingar ger mer syreupptagningsförmåga än bulk. Greppmusklerna är inte direkt de som lägger på ett par kilo på totalvikten heller.

Och skillnad märker jag. CC programmet börjar enkelt och blir svårare över tid. Där har jag uppgraderat mig flera gånger. KB svingarna gör jag personbästa i varje gång jag tränar.

Det som svider är armhävningar och chins (pull ups). Min kropp vill verkligen inte ta till sig den träningen. För minsta lilla framsteg får jag slita hund bra länge. Missar jag ett träningspass så halkar jag tillbaka ner på i princip noll direkt. Att jag _alltid_ haft svårt för just de två övningarna skiter jag i. Att jag inte kunnat göra det förut är bara hjärnans ursäkt för att låta kroppen slippa undan något jobbigt.

Men det är ju så. Hjärnan vill att kroppen skall vila och spara energi. Kroppen lagrar in energi i fettcellerna snabbt som attan och om musklerna inte pushas hårt så stänger de ner riktigt snabbt. Och sedan tar det tid att få kroppen att fatta att det är dags att trycka på, att lägga på sig mer av den där energikrävande vävnaden och faktiskt jobba.

Långsiktighet och uthållighet var det någon som sa. Jupp säger jag!

 

Leave a comment

Leave a Reply

%d bloggers like this: