Löpning är visst en extremsport

Eftersom min axel knasar så har jag inte kunnat träna någon bjj i sommar. Eller cykla. Eller simma. Eller spela discgolf. Eller svinga kettlebells. Då finns det bara ett alternativ kvar för att träna kondition, och det är löpning.

Jag och löpning har ett enkelt förhållande. Jag har alltid hållit mig så långt ifrån det som det bara går. Men nu så fanns det liksom inget val (löpningen är inte ett mål i sig, utan bara ett verktyg för att få upp konditionen för BJJ) så jag köpte ett par framfotalöpningsskor (från Grand Shoes, var annars?) och laddade ner C25K Free till telefonen. Det är en app som coachar en så att man kommer igång på ett bra sätt och till slut kommer upp i 5 km eller 30 min kontinuerlig löpning.

Hur har det gått? Jorå, jag har kommit igång. Min löptakt är pinsamt dålig (7.30 per km i snitt på 3 k) och det finns säkert folk som går snabbare än det. Följer du mig på runkeeper så har du nog sett några av mina försök.

Fick ganska ont i vaden i slutet av programmet, och det blev så här fint. Tydligen är det vanligt bland de som börjar med framfotalöpning, då det belastar vaderna på ett helt annat sätt än hälisättning.

Nu när det slutat göra ont (tog ca en vecka) så testade jag att ta mig runt spåret igen. Istället för att gå fullt ut så bestämde jag mig för att vara smart och mjukstarta. Mjukstart innebär att jag går en minut och springer en minut tills jag tagit mig runt den vanliga rundan. Direkt när jag kom ut så möttes jag av en hord med zombier (mer om det i ett annat inlägg), mystisk böljande dimma och keltisk musik

Läckert, eller hur?

På slutet av rundan så blev jag återigen jagad av zombier. i en kurva så skulle jag precis sätta ner foten, när jag upptäckte att en padda magiskt materialiserat sig där jag skulle sätta ner foten. eftersom jag är djurvän så valde jag att inte stampa ihjäl paddan, utan jag flyttade raskt på foten. Vilket resulterade i att jag satte ner foten på en ganska hög sten, modell spetsig. Spetsen träffade på utsidan av foten, precis framför hälen. Rakt på mjukdelarna i foten.

Japp. Det gjorde ont. Ont sådär så det inte är frågan om något gick sönder, utan hur omfattande skadan blev. Eftersom jag tror benhårt på att rörelse är bra (tillsammans med hård lindning) ditekt efter en skada (om man inte ser/känner lösa benpipor) så linkade jag hem och lindade foten. Hårt.

På natten så som jag enligt min Shine såhär:

Enkelt sagt så kändes det som att foten brann. Märkligt nog så var den inte känslig för hård palpering, och jag hade bra styrka i fotleden. Nu (läs två dagar senare) så har jag ont, men inte så ont att jag är hindrad av det. Stenen måste ha träffat en nerv eller något liknande. Får se om jag tar en testrunda idag eller imorgon

 

Leave a Reply