Tror inte att det här året går till historien som det året då jag spelade discgolf. Det har inte blivit mer än tre rundor i år faktiskt. I slutet av förra året så tog jag beslut på att satsa mer på kampsporten. Eftersom tid är en begränsad resurs så var det någonting annat som behövde ge med sig, och då försvann discgolfen.

Sedan är jag less på andra saker med, så det kändes enkelt att låta discarna samla damm.

Fast det är fascinerande med ett tidsfördriv (jag tänker inte kalla det träning eller sport) där man kan dricka öl och äta cheeseburgare samtidigt som man utövar det. För så har det varit nämligen. Alla tre rundor har varit med burgare och vuxenläsk.

Discgolf är fascinerande eftersom det inte är direkt jobbigt, men endå är tungt. Definitionen på sport är ungefär att det är något man gör i syfte att förbättra ens fysiska kapacitet, och att man blir bättre genom att utföra det. Jacob på Träningslära/Tränastyrka skrev om det förut, så du får kolla där efter hans definition.

Med plastkastandet så är det mer mentalt, och lite energidränerande. Som med alla koncentrationssporter så underlättar det självklart med en god fysik, men det är inget krav. Och koncentrationen försvinner ganska snabbt när man dricker öl med.

Men att vara ute i strålande varm sol den 14 september är ju underbart. Den aspekten av discgolfen saknar jag faktiskt. Eller ja, mygg och regn saknar jag inte. Men att vara utomhus i solen, det är ju så otroligt skönt. Och det var ju det vi var igår. Ute i solen, snackade skit, hade kul och kastade en del plast med.

Vare sig axeln eller foten tackar mig för plastkastarrundan, men batteriladdningstid var det ändå.

 

Leave a comment

Leave a Reply

%d bloggers like this: