Rättssäkerheten är beroende av polisens arbete

Nyhetsflödet idag domineras av två saker. Det som är intressant i det här fallet är tingsrättens dom i våldtäktsfallet i Fittja där en kvinna våldtogs under  lång tid av många män i en trappuppgång.

I korthet så är domen bra och helt i enlighet med vad rätten har som uppgift att göra. Polisen har slarvat något kopiöst och gjort ett extremt dåligt arbete med att säkra och framställa bevis som domstolen kan ta ställning till. Domstolen måste döma på det material som framställt si rätten. Inte på vad de tycker och hur de anser. #rättssäkerhet

De flesta i flödet idag skriker på tingsrätten och jämför detta friande med fängelsedomar för ekonomisk brottslighet, de drar paralleller mellan det bestialiska som hände i trappuppgången till tortyrkammare och alla skriker efter stränga straff,gärna straff i linje med gamla testamentets halshuggningar, steningar och korsfästelser.

Kan vi kasta ut rättssäkerheten bara för att vi tycker att brottet är “bestialiskt”

Självklart så kan vi inte det. Rollerna i ett rättsamhälle är följande (förenklat)

  • Polisen griper en misstänkt alt tar emot en anmälan
  • Polisen samlar in och säkrar bevis intialt
  • Förundersökningsledaren driver just förundersökningen (där görs förhör, teknisk bevisning samlas ihop, prover skickas till NFC)
  • NFC (Nationell Forensiskt Centrum, tidigare SKL) hanterar prover och gör analyser. Det är inte som på TV utan undersökningar tar tid. När dessa är klara skickas resultaten tillbaka till polisen.
  • När polisen samlat tillräckligt med bevis och skapat sig en bild av situationen kan en åklagare väcka åtal, dvs att ta beslut på om dessa bevis  Åklagaren skall då använda det insamlade materialet till att anklaga en person och materialet skall räcka till att utom rimliga tvivel bevisa att personen är skyldig
  • Den anklagade här rätt till försvarare, dvs en advokat. Advokaten har rätt att få del av allt material som åklagaren kommer att använda
  • Advoketan och Åklagaren möts i en match, dvs domstol. I första matchen möts kombattanterna i tingsrätten och vapnen, dvs bevis, förhör etc är kända av bägge från första början.
  • Matchen döms av nämndemän och rättens ordförande. Nämdemännen är lekmän som gör detta på sin fritid. Domarna (enklare att skriva än det andra :)) får enbart titta på de framlagda bevisen. Domarna skall enbart se till hur bevisen stärker eller försvagar åklagarens/advokatens tes. Dvs om den anklagade är skyldig eller oskyldig.
  • När matchen är över, dvs när domen kommer, kan bägge kombattanterna välja att få fightas igen – de kan överklaga.

Så när förundersökningsledaren i detta fall låter sitt team ta fram undermåligt material så kan åklagaren välja att 1/ ta fighten eller 2/ lägga ner målet. Här valde åklagaren att gå till tings. Troligen säker på att förlora och troligen rent politiskt för att visa på problemen hos polisen.

FUPen – förundersökningsprotokollet

FUPen är intressant. Det är den du skall läsa tillsammans med domen för att få hela bilden av ett mål. Nu har jag gjort det.

Att offret pekade ut fel trappuppgång kan tyckas konstigt, men det är inte alltid så lätt. Att det gick 10 månader innan detta uppdagades är katastrof.

Fotokonfrontation skall göras enligt reglerna, men i det här fallet så gjordes inte detta. Är et en engånghändelse eller utreds brott i Fittja ofta på detta sätt?

Att offret ändrar sin berättelse ett par ånger kan bero på mycket, men då polisens utredning är så bristfällig så hjälper det ju inte att bygga förtroende för slutsatserna de drar.

En sak jag verkligen inte förstår (det kanske finns orsaker till detta) är att det inte finns skador analt, vaginal eller oralt såsom det brukar vid våldtäkter. Det finns inte heller spermaspår analt/vaginalt.

Att NFC tagit så lång tid på sig att analysera proverna (vissa provsvar har inte kommit än) är brottsligt om något.

Jag undrar när åklagaren insåg hur uselt underlaget var, och vilken omöjlig situation fallet blev. Att gå till rätten innebär ett enormt medialt drev och en katastrofal utgång med pressen som rapporterar om fel sak (våra dåliga domstolar och inte det usla underlaget). Eller att lägg ner fallet med en katastrofal utgång där åklagaren får ta skiten för att rättssystemet är ruttet och att polisen inte klarar av att göra sitt jobb.

Jag förstår ju varför åklagaren gick till tings. Nu är det domstolen som i domen visat hur dåligt polisen arbetar och det är domstolen som kritiserar polisens arbete.

Nu är ärendet anmält till JO vilket är intressant. Vilket ansvar har alltså polisen i detta? Hur dåliga utredingar får de göra?

På det stora hela är detta återigen en story om källkritik. Massor med människor kommer skrika om högre straff, men det spelar ingen roll för åklagaren lyckas ju inte övertyga domstolen om att fälla de åtalade.

Även om vi hade haft dödsstraff så hade det inte hjälpt. Domstolen skall döma på den bevisning som läggs fram. Som var “obra” i detta fall

Förövarna blev frikända – dvs bevisningen var så svag att rätten ansåg att de inte kunde visas skyldiga. Inget annat.

Leave a Reply