Ytterligare en vecka med #100träningar

ljuset i tunnelnEn till måndag, en till reflektionsmöjlighet. Nu är jag nere på 89 träningar, skall göra nummer 88 ikväll. Ljuset i tunneln börjar bli tydligare nu

Det är intressant, för efter 14 dagar och 12 träningspass så börjar det hända saker. Det börjar kännas tightare i musklerna (och inte bara träningsvärk då :)) och det känns allt mer naturligt att lägga tid på att träna. Faktiskt så att jag aktivt skapar träningstid nu.

Som i fredags till exempel. Jag hade inte gjort mitt pass för dagen och jag hade 60 min på mig att laga köttfärssås (en av mina paradrätter) innan jag skulle åka iväg till ett möte. Efter det visste jag att jag skulle vara trött, att vi skulle äta supergod middag och att jag hade goda öl i kylen. Dvs att motivationen att träna skulle vara någonstans mellan snöstorm och frysbox…

Hundarna blev glatt överraskade när jag slängde mig ner på golvet (eller ja, slängde kan vara kraftigt överdrivet enligt ögonvittnen) och började idka armhävning. Med två hundar på ryggen så blir det lite för tungt. Och det blir en oerhörd fokusövning på form och teknik när ena jycken nafsar mig i örat och den andra helt överlycklig slickar mig fanatiskt i ansiktet.

Men hey #någotärbättreäninget! Faktiskt. De armhävningarna är 1000% bättre än att sitta i soffan och tänka “jag borde träna”. Det är det här som är hela syftet med #100träningar Det skall bli av. inte planeras, pruioriteras bort och sedan ångestältas.

I söndags gjorde jag övningar till fail. Vet du inte vad det är så gör det inget och inget du behöver hålla på med. Det är för övrigt ett ganska bra sätt att förstöra motivation och skapa skador så vid närmare eftertanke så är det få som borde hålla på med det.

För övrigt så har jag bestämt mig för att jag vill bli bättre på att laga vegetariskt. Därför så väljer jag det vegetariska alternativet när jag äter lunch. Mer om det framöver!

Leave a Reply